vakta tiden, då litet hvar bör hafva hunnit sansa sig. Allehanda har deremot i en Tidning, som kallar sig Barometern, sunnit en kamrat, den Allehanda mycket söker sramhålla oeh kallar vyum liberal.? Hvad värmen vidkommer, så bär Barometern bäst sjelf syn för sagen, ty den befinner sig städse på kokpunkten, så vinter som Sommar; hyad åter liberaliteten beträffar, så tyckes denna fordra, att man åtminstone ej mot olika tänkande så drager åstad, som Barometern nu en tid bortåt gjort. ibland Högvördiga Presteständets ledamöter gör Herr Doktor Sandberg ett berömligt undantag från Ståndets vidtbekanta pluralitet, ej blott genom sina politiska grundsatser, dem han alltid med en frimodig öppenhet och slärdlöst framställningssält uttalar, utan äfven genom silt nit för kyrkans verkliga bista, hvilket han ej tyckes anse identiskt med blerarkiens bestånd och prestershapets insallibilllbet. llerr Doktor Sandberg kunde derföre ej med likgiltighet åse den skrift, de Norrländske låsarne till II. Maj:t nyligen ingifvit, och .ehuru ej sjelf representant från nagot al de Norrländska länen, trodde han sig dock böra fästa Prestesändels uppmärksamhet på de klagomål, denna skrift innehåller, samt väckte med anledning hänt, för några dagar sedan, en molion, som reniterades till Sändets enskilta utskolt. be anelige ha härigenom fått en ganska benig fråga alt handlägga; a; en fråga, hvars redande anstär den vida bällre, än politiska problemer, till hvilkas losande presten, åtminstone ej i egenskap al sådan, torde vara bestämd, men från hvilka ban i alla tider ej kunnat afbälla sig, utan, som man säger, håri städse velat lägga näsan i blöt, ehuru hans egentliga verksamhet tillhör ett rike af hel annan natur och af ett oförgängligare värde. Detta just lärer Herr D:r Sandberg, ehuru på aflägset håll, i sin motion antydt, och vågat t. o. m. lllskriRa presterskapet en ej obetydlig andel i läseriet samt sormena, alt i de församlingar, der presterskapet verkligen tillfredsställde sorsamlingarnes religiösa behof, läseriet ej kunde ega bestånd. Då motionen först upplästes, halkade troligen dessa åsigter förbi Standels uppmärksamhet, eller det var det ej härpå så beredt att ingå i svaromål, som om saken rört något vidunderligt betänkande från det vidunderliga Konstitulions-utskottet, då man inom Standet alltid har vidunderliga skäl till bands för att åstadkomma lika vidunderliga resultater, utan remitterades motionen utan nägra särdeles anmärkningar. Nägra —