Ånt OG JCh UJT UVk)OSYUULIM derföre sagt, att målet för vår sträfvan skulle vara cländets; att pligterna, som vi böra uppfylla , skulle vara slasvens; att värfyen, som blilvit oss förelagda, skulle vara förnedringens .... Det är menniskorna, våra likar, våra bröder, vart eget költ och blod, som vilja påtruga folket en sådan bestämmelse, och det är dettas egen svaghet, okunnighet och afund, som gjort att denna lögn under. århundradens lopp kunnat få utseende al sanning ... Tiden att skingra denna villsarelse är inne .... Folk! det beror på eder sjelsve att vara frie; det beror på eder sjelfyve alt krossa de nesliga bojor, som edra förtryckare eder palagt; beror på eder sjellve att intaga den plats i det stora verldssamsundet, hvilken eder tillkommer. — flvad är sörlryckarens makt emot den, som hvilar i edra egna händer? — Mycgornas mot örnarnes, galellernes mot lejonens, sllygliskarnes mot hafvets Leviathan. (Men, huru skall detta tiligå ec srågen J, och jag svarar: Varen enige, iy enisheten är frihetens grundvall ÅUI(SFen hvarandra inbördes! ty den inbördes härleken är de menskliga dygdernas renaste källa. Uppfatten rätt eder ställning såsom odödlige, med förnuft och fri vilja begafrale varelser! ty utom en sådan uppfattning af edert ezet menniskovärde belinnen J eder på en föga hågre ståndpunkt, än djuren, hvilkas herrar J dock ären skapade att vara. — Icke bören J förundra eder öfver, att edra hitintills gjorda ansträngningar att alskudda eder slalveriels oh ej medfört de resultater, J önskat. Edra händer kunde väl nedrifva; men edra hjertan voro icke shickade att uppföra nagot bättre istället. Insigter och rättvisa lelades eder ofta; brödrakärleken alltid. Huru skulle då edra soretag kunna krönas med nigon sramgang? ÅÄndamalet med eder tillvaro här på jorden är skönt; men J hafven helt och hållet forselat detsamma. Eder var sorelagdt, att här nere, så vidt det sig af dödlige göra läter, uppråtta Guds och härlekens rike; men i det slället tänkte byar och en af eder endast på sig sjelf; hade hvar och en af eder endast su egen fordel i sigte. Aluud och bat voro drilsjedrarne till större delen af edra handlingar. Pröfven eder sjel ve och eftersinnen om J icke ofta gifvit rum ät den lankan: af ag arbetar och umbur, han deremot går sysslolös och yfres öfver sin medgång. IIlrarsore har hän så mycke t och jag intetåe Och bos eder uppstod den onskan at vara i hans ställe, för alt — lefva och handla som han. ... Sålunda är det imedlertid icke som det onda kan utrotas; snarare tillvexer och fortplantas det genom ett sadant handlingssätt. pet enda ligger i sjellva den origtiga principen, och icke derutinnan, att den ene eller den andre befinner sig i atnjutande af en orättmälig fördel. Viljen J ett godt ändamål, så måsten J äfven till dess ernnende välja goda medel. Förrerlen icke den på kärlek, förnuftsenlighet och rättvisa grundade styrkan, med rå våldsamhet ! Viljen J det goda ändamalet, så hysen emot edra likar ett rätt broderligt sinne! Deras sak vare eder sak, deras lycka eder lycka, deras bekymmer edra bekymmer. o0Clåckjenie med dem, som glade iro, och gråten med dem, som gråtalv — Ser icke hvar och en på sit eget bästa, utan ock på andras d Erinren J eder dessa ord? Veten J, hvem som uttalat desamme? Ilasven J noga ölvervågt deras djupa och heliga betydelse? .... Viljen J ändamalet, säger jag än en gång, så måsten J älven vilja de medel, utan hvilka det ej kan ernås. Eder hårdhet sorvandle sig således i broderligt deltagande, eder sjelfkärlek i uppoffring, eder afund i välvilja l — Då skolen J icke stå ensamme, under det att andra, förenade genom mäktigare interessen, göra hvad de vilja. kndrägtens heliga brödrakedja skall sammanlänka den ene vid den andre, och om J ären enige, så förmån J allt. Uvem skulle väl då drista ställa sig emellan eder och det mal, J viljen