Några ord om orsakerna till folkens olyckor och om rätta medlen att afbjelpa desamma), J ären folket. Veten derföre hvad detta namn innefattar: Det sifves menniskor, de dere bära dagens tunga och hetta; menniskor, hvilka, under det de utsätta sig för årstidernas alla omvexlingar, för köld och solsken, för storm och regn, bruka jorden och i dess sköte, tillika mell sideskornet, nedlägga sina krafter och frukteraa af silt lil; menniskor, hvilka år ut och år in måsie arbeta i sill anletes svett, för att oslocka benne de skördar, som skola tjena både dem och andra: till näring och uppehälle: Dessa menniskor äro medlemmar af folket. Det gilves andra menniskor, hvilka, under otroliga mödor och ansträngningar, måste alfrödja skogarne, uttappa morasen, nedstiga till mörka, lilslarliga djup, för att ur dem i dagen uppbringa jordens innersta skatter, såsom salt, sten, kol, malm och andra dylika ämnen: Afven desse äro medlemmar af folket. Andra åter smälta metaller, smida och förädla dem till nyttiga verktyg och prydnader; andra sorarhata skogarnes produkter; andra bereda af ull, silke, djurhudar, o. s. v., kläder att betäcka vår kropp; andra förse oss, på månsaldiga sätt, med våra andra, naturliga eller honstlade, lesnadsbehos: Också desse äro medlemmar af folket. Manga plöja, under beständiga och i olika former hotande lisssaror, det vida oroliga halvet, osversora från ett himmelsstreck till ett annat de produkter, det frambringar; kämpa med stormarne och den vilda böljan, omsom under tropikens brännande sol och ömsom mellan de båda polernas vandrande isberg: siven desse tillhöra folket och äro medlemmar af detsamma. Andra äter, utrustade med ovanliga själsförmögenbeter, besegra tusende binder, utveckla och sullaomna konster och vetenskaper, göra nya, menskligheten gagnande upptäckter, förädla sederna, sprida upplysningens ljus bland solkslagen, omgisva dem med ryktets ärofulla gloria och öppna dem de rikaste källor till allmänt och enskilt välstånd: Också desse, menniskoslägtets sanne heroör, äro medlemmar af folket. Och bvilka äro de, som gripa till vapen för alt försvara landets, frihetens och sjellständighetens heliga sak? Ilvilka de, som offra sin ungdom, sina sorhoppningar, sitt blod, för att trygga medborgares lif och egendom, kojans och palatsets? Hvilka, säger jag, äro de, om ej lolkets kraftfulle söner? Silunda är det, i hvarje land, folket, som arbetar; solket. som sprider arbetsnytta och välsignelse; folket, hvars verksamhet kommer det allmänna till godo. Bort derföre med dem, som endast pocka på sina förmenta foreträdesrättigheter, som ondast vilja lefva af folkets blodsvett! Skiljen dem ifrån eder! — Folket, det är menniskoslägtet. Utan folket intet välstånd, ingen fortgång, intet lif, ty det gilves icke något lif, i detta ords högre bemärkelse, utan arbete, och att arbeta har öfverallt blifvit folkets lott. Hvad skulle det väl blifva af samfundet, om folket plotsligen försvunne? Det skulle forsvinha tillika med detsamma, och endast några få indwider, spridde här och der, qvarblalva på jorden, hvilka de då vore tvungoe att med egna händer odla. För att kunna lefva, måste de blisva såsom folket, såsom de samhällsklasser, hvilka de nu sortrycka och förakta. 2 1 sa. 3 —