Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1845, sida 1

AAA 88 mindre under vatten, och det företedde en sällsam anblick att se trafiken invånarne emellan verkställas i båtar. be lägst belägne, längs strömmen löpande gatorna voro bögt öfversvämmade och husens jordvåningar gifna till pris åt vatlnet. Rhenskepparne voro i jemn verksamhet, för att medelst båtar bibehålla förbindelserna. Landsvägarne till Ziegenhausen och Neckargemöänd voro sor vattuslödets skull ofarbara, och postgången till Wärzburg hämmadFrankfurt am Main den 4 April. Rhen började alt stiga den 28 Mars och fortfor dermed oupphörligt, äfvensom dess biflod, Main, tills dessa begge floder bildade riktiga sjöar: Mainz och traklen deromkring led isynnerhet af vattuslodet, somder anställde gräsliga härjningar. Slutligen började vattnet, astonen till den 34 Mars, i Franksurt åtminstone, att falla. Det bör icke förundra, om öfversvämningar inträffat i dessa nejder, då man erfar, att i Fiebtelgebirges och Spessarts skogar och bergstrakter fallit snö till 48 fots höjd. Disseldorf den 4 April. Sedan den 28 Mars hemsoktes Dusseldorf af vattunöd, som annars hör till sällsyntheterna. Två tredjedelar af staden stodo under vatten, så alt det ros med bätar emellan husen, och innevånarne måste vattenvägen sorskalla sig sina hushällsförnodenheter. Hela trakten på andra sidan af Rhen voro nejder oölversvämmade, hvilka blott högst sällan kunna näs af vattnets förhärjande kraft. be at de fattigare solklasserna, hos hvilka denna vinter skall länge stanna i en bedröslig hågkomst, bebodda, till en stor icke längt från Rben belägna gatorna, såväl som de vid Rhen belägna orterna, ledo outsägligt. Innevånarne i dessa orter hafva till en del sökt sin räddning i flykten och fingo knappt rädrum att rädda sin ringa egendom. Vattnet hade på förmiddagen den 4 April fallit 2 tum. Köln den 34 Mars. Rhen företedde en i sanning bedroslig anblick. Af snön, som till en sådan mängd fallit under den skarpa vintren, bade uppstätt oerhörda vattenmassor, för hvilka stromfaran blef fortrang, och Rhen steg således ölver stränderna. Alla vid denna flod belägna gator voro ofversvämmade; i hvarje värdshus stod vattnet i jordvåningen; af tullhuset vid skeppsbron var blott öfra hälsten synlig; bär som öfverallt annars, der vattunöden herrskade, underhölls med båtar förbindelsen emellan de under vatten satta gatorna och den öfriga staden. På högra Rhenstranden var Kölns grannstad Deutz nästan helt hållet öfversvämmad och bildade en ö; i trädgården till det dervarande värdshuset 4Zum Marienbildeheno stucko blott trädens kronor upp ur vattnet; de der garnisonerande dragonerna hade, emedan vattnet trängde in i stallen, redan flera dagar tillforene wast lemna sina kaserner och inqvartera sig i närbelägna högre liggande orter. Likasom Deutz ledo hela trakter af valtunöd. khuru ölversvämningen omfattade så vidsträckta ytor, ehuru dammarne blisvit genombrutne, och sålunda nya banor öppnade för sörhärjningen, var dock vattnet ända till kl. 12 till 4 på estermiddagen d. 51 Mars i stigande och botade med nya sorodelser. Till all lycka var dock förbindelsen emellan de begge Rhenstränderna bibehållen oafbruten genom en ångbät, under det i alla andra vid Rhen belägna städer, ända ned ifrån Basel, all förbindelse de begge stränderna emellan var bämmad. Denna ofversvämning, den sväraste, hvarmed Rben under tvenne menniskoåldrar hemsökt stränderna, kommer att medföra de bedröfligaste följder, såsom dyr tid, sjukdomar och brist på arbete. Det vore ännu en mängd af dylika skildringar att meddela; men då de alla så nära likna hvarandra, så kan det vara tillräckligt med de ofvanansörda, för att gilva läsaren en idee om beskaffenheten af denna vattundd, hvars like icke varit sedd i Tyskland alltsedan 1784, och den, som då öfvergick landet, var ändå på OA AaAföllan MHMB 2 22 D DteENN. J D