Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1845, sida 1

hysanr,Man såg dvinnolit vt iden med si: ddrande hår, ännu ryka ende Slartvor al menniskokroppar på dynggrepar, sty mpade barn, vannlelis ga benknotor med köllet delvis sastsittande .. hi: kliva spöken, som blifvit utsläppta från aferunden, for att ofvervara Jordens sista inbyggares backonaliska orgier. Denna sig så kallande srihetens liriums var en scen, rysligare, an alt tanhen förmår fatta den eller pennan skildra den. be brakande flonimor, som slogo ut från det brinnande slottet, liknade utbrottet af en vulkan. Folkets hämnd är såsom en lava, den der lange sjuder i jordens inmnanmälen, innan den banar sig väg genom vulkanens topp. Ett oredigt sori lopp genom massan, Gå och då urskiljdes ett och annat jemmerrop, som de förfärliga plågorna aftvingade de arma slagtoflern för det lössläppta, blinda rasceriel, jammerrop, hvilka, blandade med förbannelser, klingade lika en ljuflig, vällustig musik i Lödlarnes oron. Den fatala kretsen öppnade sig ett ögonblick, för alt insläppa Feodor och hans alskyvarda eskort. änclenef stod vänd at ett håll, att hav straxt varseblef sin unge befriare. Hans straff skulle taga sin början, då ett sorl af fasa lopp genom bondhopen. oEtt spöke: ... EU spåke! ... det är hon! .. 5 ropades på alla håll. screlsen bröt sig ånyo och skingrade sig; bödlarne flydde för en vålnad!... Grymhet förenar sig gerna med vidske pelse. Nägra af de djerfvaste hejdade imellerlid de slyendeoKommen tillbaka, kommen tillbaka; det är hon sjelf, det är Kenia: hon är icke död !! — Bål! häll! utropade en stämma, så sönderslitande, att den fann genklang i allas hjertan, men tsynnerhet i Feodors ... Släpp mig fram, jag vill se dem! det är min far! det är min bror!. .. J skolen icke hindra mig ifrån att dö med dem.Ö Så talande trängde xenia med utslaget hår sig