era detaljbestämmelser, hvilket jag lofsvar bevisa, i händelse Allehanda skulle fortfarande vidhålla silt påstående, och hvilket dessutom en hvar snart lärer få tillfälle öfvertyga sig om, då Bengt Gudmundssons förslag inom kort lärer komma alt tryckas. Det förmenta elramsmygandeto och den delloste timmano stå således ännu qvar endast för Winterbladets och Allehandas räkning såsom ett ytterligare bevis på deras taktik att på sanningens bekostnad våga ett förkättrinasförsök mot Bondestandel. Allehandas uppgift, att Resormvännerne ej haft någon Sekreterare, och att således Winterbladets utgilvare ej hunnat bestrida denna befattning, såsom jag ryktesvis berättat, til också en liten belysning. Protokollsföranden vid Resormvännernas sammanträden var visserligen, om jag ej misstager mig, Hr llörnstein, men sjelsva uppsättandet af förslaget tillskrifves här allmänt Winterbladets utgilvare, och om jag således i stället för åaSekreterares, begagnat det af Allehanda så gouterade uttrycket åaskrilkunnige väno, så bade Alleh. troligen ej haft något att anmärka. Nu tyckes det det deremot endast, som Resormvännernes askrifkunnige vän gålt mera esmygandeo till väga, än Bengt Gndmundssons askriskunnige väno, och detta torde snarare försämra, än förbättra saken. Ållehandas insinuation, att jag skulle vara cidentisko med Bengt Gudmundssons askriskunnige väno, är alltför ensaldigt att kunna lyckas, ty den, som läst mina artiklar från den tid, jag började korrespondera med denna tidnings Redaktion, har ej kunnat undgå att finna åtskilliga mot detta påstående stridande omdömen, huvilka jag fällt om just denne vän, hvilket dock ej skall hindra mig, att, då han orättvist tadlas, uppträda till bans försvar, och af sådan anledping är det jag nu tar mig friheten tilldela hanom det vitsord, alt han både såsom representant och publicist visat sig konseqvent — något som under nu rådande Babyloniska förbistring är sällsynt att träffa hos våra publicister och representanter — samt att hans politiska karakter fullt ut uthärdar en jemförelse med sjelfva det ärliga Dagl. Allehanda. Allehandas alla insinuationer om mina afsigter lemnar jag obesvarade, ty för dem är jag endast mitt medvetande skyldig förklaring, och vill dessutom, af aktning för publiken, aldrig, att en polemik skall urarta till personliga utfall. Det är for alt freda Bondeständet från fula tillvitelser, ej för all freda mig sjelf, som jag inlatit mig i svar på Allehandas artikel, hvilket Allehanda för framtiden till efterrättelse länder. Något eget med Allehandas artikel, hvilket jag ej kan undgå anmärka, är dessutom det, att artikeln finnes upptagen i tidningen såsom Redaklionens egen, men att artikelförfattaren städse kallar sig insändare. Huru förklara detta? Har möjligen det der ordet insändt blifvit i manuskriptet uteglömdt, eller har kanske sättarn, hvilken, såsom tillhörande Ållehanda-ossicinen, måste vara ärlig, borttagit detta ord, emedan han i manuskriptet igenkände någon af Allehanda-redaktörernas egen piktur?? Af Hr Crusenstolpes arbete Carl XIV och Svenskarne lärer första delen om några dagar lemna pressen. benna del lär shildra tiden från valriksdagen i Örebro 4810 till Carl XHI:s död. Jag skulle önska att i dag få yttra mig något om Uysala-studenternas nu åter tillernade köpenhamnsresa, äfvensom om konstitutions-utskottets sednaste mästerkupp, eller förslag all genom en grundlagsförändring för framtiden förebygga all representationsförändring, och buru nämnde förslag i det mest upplysta Stånd? — Presteständet — med all kristlig välvilja upptogs; men, som jag redan varit nog vidlyftig, uppskjuter jag härmed till nästa post. X. P. S, Jag är visst icke i allmänhet böjd att ctusenstolpisera, men tror mig dock, utan att i någon större mån härtill göra mig skyldig, kunna berätta eller rättare komplettera några små uppgifter, som jag nyligen sett i tidningarne framställde. I N:o 65 af denna tidning yttra. . . . Ane I AAA ... MAME KK 3