Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1845, sida 1

Lan ha — — CM FEET — osanninga, såvida ej Konstitulionsutskottets utlålande i representationssrågan ljuger, hvilket angilver endast några stycken af Bondeständets ledamöter såsom instämmande i nämnde reservation. Efter en ytterligare strykning med hartassen för Borgareständet, yttrar Allehanda: elluru betedde sig deremot Bondeståndets makjoritet i denna sråga? Bengt Gudmundson framakommer, såsom Winlerbladet riktigt uppgilvit, i ellofte timman? med ett splitter nytt föraslag, hvarom ingen utom Ståndet, med undanalag af hans skrifkunnige vän, bade ringaste evetskap. En sådan man, som denne fördomsafrie patriot, kostar det ingen möda, eller beötänklighet, att vid en och samma Riksdag lita atvenne väsendtligt olika förslag under egen flagaga löpa af stapeln. Tvärt emot korrespondenatens oförsynta utsago, all Bengt Gudmundsons aförslag förut varit inlemnadt till Konstitutionsvulskottet, vågar insändaren påstå, det sådant kicke är fallet. Bengt Gudmundson hade visser(ligen inlemnat ett förslag till Konstitutions-utaskottet, men detta afvek icke synnerligen ifrån aReformvännernes förslag i annan omständighet, kän beträffande äldre kammarens bildande, emeadan der föreslogs, att Konungen deruti skulle culse ett visst antal ledamöter — ett förhållanade, hvilket varit desto mindre svårt för korreaspondenten att inbemta, som det finnes utaryckligen uppgilvet uti Konstitutions-utskottets öbelänkande N:o 26, angående representationens combildningeo. — Härpå anser jag mig vara skyldig svara, att Bondeståndets åbeteendes i denna fråga, t.o.m. framför Borgareståndets, låter sig försvara, äfven om Vinterbladet hvarje Lördag uppritade sina sköna taflor öfver Ståndet, och Allebanda hvarje Måndag kopierade dem. Bondeståndets pluralitel har vid innevarande Riksdag handlat öppet och konseqvent, oaktadt alla försök till moderantism, hvarmed populära Statsråd och deras vederlikar sökt böja Ståndet; oaktadt den förkättring, hvarmed Aftonbladet och Allehanda sökt bringa Ståndet till bydnad, och oaktadt slutligen de enidskristero, hvarmed Ståndets åverklige våno, naturligtvis af vänskap för Ståndet, i Vinterbladet trahterat. Fritt må, jag utsäga det: Bondeständet har vid innevarande Riksdag motarbetat en 6(fönhaUIÄÅgo moderantism, som i Borgareståndet eger sitt förnämsta stöd, och som tyckes med temligen despotiska tömmar styra sistnämnde Stånd, hvilket Stånd för den, som på afstånd betraktar saken, får en längt vackrare larg, än för den, som granskar det på närmare båll. För win del kan jag ej gilla dessa hallmessyrer, för hvilka Borgareständet, synnerligast under sednare hälsten af innevarande Riksdag, visat sig så hugadt, till hvilka hallmessyrer jag tar mig friheten räkna — ty nu är ej värdt att längre spara på ordet — just Reformvännernes förslag; och mången gång har jag, med minnet af Illirr Pelres, Werns, Ekholms m. fl. handlingssätt och åsigter under förra Riksdagen, frågal: daÅfven du hbrutus? Att Bondeståndet ej kastat sig i armarne på denna moderantism är, enligt min tanka, en stor förtjenst af Ståndet, och de förslag, Bondeståndet uppställt mot denna moderantism, om de ej verka något positivt, verka dock derhän, att verkliga reformer vid nästa Riksdag kunna göras, och att dessa ej förstöras för decennier, ja kanske sekler, hvilket säkert skulle bli fallet, om dessa balfmessyrer lyckades göra sig gällande. En ej aflägsen framtid skall måhända gifva full rättvisa ät detta Bondeståndets hanvdlingssätt, och lämpå på Ståndet det bekanta uttrycket af Cicero: acunctando restituit rem; non ponebat enim rumores ante sålutemo. Detta med afseende på Allehandas yttrande om Bondeständets ebeseendev. Allehandas förmenande, att Bengt Gudmundssons till Konstitutions-utskotuet atgilna förslag skulle vara något helt annat, än det förslag, Bengt Gudmundsson sramgilvit i Ståndet, Am för all begagna Allehandas egne