— — 5cqm— ———W———— ? TIDNINGSÖFVERSILGT. ehe rali zidderskapet och ACCLTLU wp upp och afsbargs-urgliasånr0re. kur (Man kan icke undgå att se, det riddarhuset I nan estår rätteligen af två distinkta sidor. Den ena I hol Igores af de rika och de genom bildning eller tag tällning i lifvet upphöjde adelsmånnen, den an-Uts Ira af en belt olika sort, eller sidana, som eJas :entligen icke skilja sig fran hvad de sjelfve kaleb a emassanv, genom nagot annat, än den beölv De hel en: Iis do qv sk sk Sl. ad se de in synnerliga fiktionen, att deras blod är ädlare, vt de äro en annan sorts mennishor, älven om de skulle raka att bade till yttre diambitus och inre egenskaper vara omajliga att skilja från hvad man vant sig all halla proletärer. ben förra sorten, eller den enda, som på värt riddarhus gör något skäl för namnet aristokratin, bar åtskilligt att vnga genom ett halsstarrigt och allt för retande nej till folkets alla onshningar, till alla dess åsieter; men de adelige proletärerve våga ingenting på bvad de än må företaga. De förre stå uppöfver massan, ehvad de måtte vara adelsmän eller icke; de sednare äro blandade med massan och trängas med henne; och de känna med sig, att, för att icke forblandas med massan, eller utträngas af henne, behölva de någon egen talisman. En såädan sinnes visserliven, som är ganska pålitlig, men som de finna obeqväm, emedan den är ullgänglig för alla, hvilka önska att höja sig öfver hopen, nemligen upplysning, talent, arbete. ML äsa företräden I utan dessa, utan det med dem förenade bråk 4 t och besvär, är angenämt; och bvad som derom I VY försäkrar, försvaras saledes med dubbelt större Öl förbättring af dem, än af sidana, som hafva äf I: ven andra vägar till samma mil. ! Häraf har uppstält det fenomen, som redan blifvit anmärkt, att de, som sortjena i någon I: måtto namn af aristokrater, låta minstone något pruta med sig, taga dock någon reson, om de än icke, till en början, äro hugade att taga fullt ut det sleg, som nationen fordrar; men de endast amed Guds unde och i krast af gammal håsd, eller temligen nya pergamenter, lagstistande och beskatlande och lyckliggorande proletärerne hålla sig alldeles stela och låta icke pruta en hårsmån med sin edivine right. Detta forhållande bar egentligen blifvit tydligt först under dessa sednaste konstitutions-debatterna. I Auvusti kunde det icke framsta, emedan da var frågan att uttala ett bestamdt ja eller nej till ett forslag, som icke var underkastadt några jemkningar; och älven de aristokrater, som kände sig huzade till någon dagtingan, måste säga uej. Nu var förballandet annorlunda: nu var tillfälle att utrona, huru vida de, som icke ville gå så långt, icke kunde vara hugade att så något steg. Ganska lämpligt — om beräknadt eller icke, är svart att säga — var det således, att så småningom känna sig för, laga fram först elt radikalt projekt, så ett något mindre radikalt, så ett ännu mindre, tills man fick höra, kvar aristokratien hade lusi, att, sasom på en uppoch alslags-auktien, ropa: amitt Det lyckades också rigtigt, amitto uttalades verkligen vid ett förslag, som var langt närmare folkets önskningar, än man sorut vågat hoppas, att aristokratien någonsin skulle vilja gå. Men ingen ting bet på den adeliga massan förr än man kom ned ända till det storanoll, eller rättare till den Hartmansdorfiska afslagssumman nNunus. Manne det icke var en smula obetänkt al riddarhusmassans ledare att lata det komma till denna uppoch afslags-auktion? Manne icke derigenom allt för mycket kom i dagen af denna massas aldra innersta tankar, af dess verkliga sträfvande? Det förefaller så. Samma massa, som med voterings-sedlarnas agudomliga råttokan hindra all ting att ske, bör naturligtvis med samma magt kunna befalla allt att ske, och den njur-pröfning, den examen rigorosum, som riddar-huset måste underkasta sig steg för steg, och RETT RET ———— —s NS