Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1845, sida 2

CTEELEEAES NNÅELELLEZEL. FRANKRIKE. Paris den 23 Mars. Tullagen skulle den 23 komma före i dep. kammaren. Med kännedom af det mäktiga inflytande, probibitivsystemets anhängare besitta, är det nästan att anse som säkert, att här vid lag trängbröstade åsigter komma att göra sig gällande. Isynnerhet förmodas, alt kammaren kommer, att, i akt och mening att skydda Frankrikes lin-industri, uttala sig emot förnyandet af det med Belgien 4842 ingångna fördraget, och i så fall blir foljden troligtvis den, att Belgien skall ännu närmare, än bittills skett, sluta sig till tyska tullförbundet, medsamma det allägsnar sig från Frankrike. Nästan bela Frankrikes högre presterskap har emot regerivgen tagit parti för Erkebiskopen i Lyon. (Conslilulionelo sörmåler, att ryska regeringen fördrilvit alla italienska kapucinermunkar ur Georgien, emedan de vägrat att underkasta sig den ryske patriarkens supremati. I ett bref från Tanger heter det, att Marockos kronprins, Muley-Suleiman, vore utdragen med trupper för att bemäktiga sig Abd-el-Kader. Denne kamperar tätt vid Algeriska gränsen med 500 ryttare och 4000 infanterister bland stammar, hvilka alltid bibehällit sig oberoende al Sultanens i Marocko välde. Sultanens ställning shildras såsom hogst kinkig; städerna äro honom lydige och trogne, men i hög grad uppstudsig och rebellisk är deremot landsbygden, och under så beskalsade omständigheter är det ovisst, huruvida det lyckas hans Marockanska Majestät all emotsätta sig Emirens planer. ben djerlve general Lamorciere vill, genom en expe dition till en i det inre af landet belägen oas, understödja Marockanerna mot Åbd-el-Rader. — ku lik af en mohr, eller neger, den ingen känner, bar hbittats under ruinerna af arlillerimagasinet i Ålgier, hvilket föranleder till den sörmodan, att sanatismen varit vallande till denna oförklarliga olyckshändelse. — I Algier rustas starkt för Bugeauds fälttåg mot kabylerna. — Höfdingen öfver Oasen Quaregla, en af de Oaser, som bilda Algeriens naturliga gräns och således af stor vigt, har underkastat sig franska våldet. —r—