SRV MID pe ars skrilves: I går d. 30 d:s uppgjordes tackruspris å Phitipstads-jern till B:ko R:dr 6 i hilipstad och B:ko R:dr 7 om skutbord i Chrilinebamn. Årythytte tackjern såldes dels a B:ko :dr 6: 32, och dels Å R:ko R:dr 6: 24 fritt m skutbord i Christinehamn. För närv. sorras sor så kalladt Persbergs tackjern, eller såant, som är blast af endast Persbergseller Iaånggans-malmer B:ko R:dr 7, d 713 här fritt om kutbord ; men detta pris har icke blifvit beviljadt. tt Gotheborgshus köpte i går Grafvendahls tillerkning och, som det säges, äfven några anra tillverkningar ester B:ko R:dr 44 på upptadsvag, med en del kontant och rosten på rukliga konditioner. Några modilikationer lära gt rum i mellangisten sor extra jern; men åro ji okände. Nigra andra Stänsjerns-slutningar ro äfven gjorde till samma pris, och af bätre orter jern, i och för Stalbränning inom landet, ill B:ko R:dr 1413 A 1412, dels med och dels itan sorskott. Liqviderna lära gått bra, och tora summor voro i liqvidväg i omlopp redan öre slutningen. Något plankpris bar ännu ej hörts utaf. — I anledning af en i N:o 64 af denna tidning niörd korrespondens-underrättelse om nägra siskae, som den 44:te sistl. Mars förolyckats derigevom, att de af hafsisen blifvit drisne till sjös, var redaktionen emottagit soljande skrifvelse: kTill Redaktionen af Götheborgs 8:de Handels och Sjöfarts Tidning! Till svar å Tit. korrespondents beskyllning, tt jag ej ville lämna min båt till de arme siskarså bjelp, som med isen bortdref den 44 Mars från Sydöstra sidan af Malön, får jag förklara att det är en oförskämd lögn; Och att så är kunna de om bord varande Svenskar heligt förklara. Onsala den 29 Mars 1845. FE. S. Petersen, från Danzig. Att Kapten Petersen ej nekade att lemna sin våt kunna vi med ed bekräfta. S. Borgström. J. P. Wickenberg. Constapel. Båtsman. Carl Magnusson. J. Andersson. Sjöman. Krono-loss. Carl Röse. A. Westerberg. sjöman. 5 Red., som i anledning af denna protest tillskrifvit sin korrespondent för att af honom er;ålla ytterligare upplysningar, rörande rätta sorvällandet med denna sak, har från honom beommit följande svar: 6(S. II. T. Enligt Tit. begäran får jag efter vidare inhemade upplysningar meddela, att kKapt. Petersens fartyg då ej var i någon synnerlig fara, så alt båten var oundvikligen; behöflig, ej heller lär han direct nekat, ty när båten begärdes, afstyrkte han från företaget att rädda de på drif-isen vaande personer, emedan det var förenadt med största lisssara. Selan ville han dock lemna båen mot det alt någon skulie vara honom ansvaig för den och lemna ersellning, ifall den sororades eller skadades, hvilket ingen ville gå in å. 5 Af denna sednare skrifvelse, hvilken till alla lelar öfverensstämmer med ett af kapt. Petersen ill sina fhärv. kommissionärer aslatet egenhändigt ref, är tydligt, att hapt. Petersens protest, grundar sig på en advokatur, bvilken icke rätt vål står tillsammans med den öppenhet och råältframhet, som man annars hos en äkta sjöman är van att finna. hapten Petersen har nemligen icke direkte nekat att lemna sin bål; men han bar vid ett tillfälle, då hvarje minut var dyrbar, så att säga köpslagit om flere menniskors lif, derigenom att ban fordrat ersätning för det medel, hvarmed de kunnat räddas, i händelse detsamma ginge sorloradt, eller skadades. Detta medel egde alltså i hans ögon ett högre värde, än menniskolif — en beräkningsgrund, som, prisad vare Forsynen! blott få af hans kring halven seglande bröder taga till norm för sina cjelfannäaffrande ach menniskaI sI. ... narra lullljenstemäåmen April. I enskilt bref från Christinehamn al d. 51:sle