Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1845, sida 1

som, skiljde srån händelsernas medelpunkt, göra sine reflexioner endast efter de materialier, ade storeo framsläpa. Radikalismen tycker helt simpelt och enkelt, att nyroyalismen aprusato med sig så mycket, alt den nåstan står på samma punkt som koaservatismen; och så godt som att lemna desse enthusiaster tömmarne, kan det vara alt afbida tiden, till dess förtj usningen något lagt sis, och nationen bunnit att känna sin regering och verkligen veta lwar man har den. Med verklig öfverraskning har jag läst den i N:r 65 af denna tidning iosända artikel, som med utdrag ur Bondeständets protokoller styrker flera af de uppgifter, dem insändarne i ett föregående N.r rörande Bondeståndet gjort. Sjelsva Aftonbladet blef förläget och gjorde en mindre än vanligt fin krumbugt, för all komma från saken. Nu behöfves endas alt öppna ögonen, för alt se, och ett vanligt menniskoförstånd, för alt bedöma saken, men Aftonbladet måste hos sin publik hvarhen förutsätta ögon eller omdöme, då det kan framkomma med en sådan slingerbult som den det till svar på besagde artikel framdrog. Sällan bar något af Aftonbladets nedtystningsförsök så totalt misslyckats som dess försök att förkättra den skildring af ställningen inom Bondeständet, jag för circa tvenne månader sedan i denna tidning hade nåsvisheten gora. — Den anmärkning, insändarne rigta mot mig, vill jag endast med några ord besvara: I den först insända artikeln uppträdde Ins. visserligen, för alt styrka mina af Astonbladet molsagde uppg ilter, men då Ins. tillika sökte mer än tillbörligt nedsätta Hans Jansson och upphöja Strindlund, och då artikeln just i de dagar hitkom, då de olika partierna inom Bondeständet arbetade som bäst för valen till Bankooch Riksgäldsfullmäktige, var förlåtligt om jag misstänkte en dintrig.9 Sedan nu Ins. i så måtto modererat sin första artikel, att han, som jag nu finner, rörande Hans Jansson, ej vill nedsätta dennes motiver, utan endast ådagalägga hans ytterst svaga handlingssält och lemna motiverna derhän samt har i öfrigt, för att begagna ett kändt talesätt, lånadt af en stor man, visat sig di sak dräpander, erkänner jag, alt min misstanka var ogrundad, och gör det så mycket hellre som jag nu tror mig veta hvem den egentlige Ins. är, och i hans vackra, från alla enskilta fördelar aslägsnade politiska karakter, — ett i våra dagar sällsynt fenomen — eger cen borgen på renheten af hans afsigter. Här råder en verklig Babylonisk förbistring i allt hyad politik beter; man tycks hvarken vilja