Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1845, sida 1

———p—— — —— —————— orgel så sent i kyrkan? Jag beder er, säg för Jesu skull, hvem spelte? . bet var min systerson, nådigaste frus, svarade pastorn, en stackars vansinnig. Men var god och silt ner i soflan!o oEr systerson? — Vansinnig! Ja, tv värr! Det gör honom outsägligt lycklig all hvarje natt få spela denna sång, förr finner han ingen ro. Men nådigaste fru! ni är så sjuk — sält er ner!9 — brinsen förde den motsträfvande Maria till soffan. os jIvarifrån har ban fått denna sången? fortfor hon ännu ifrigare än förut. llan har visst komponerat den sjelf, svarade pastorn. Ack! han var en berömd virtuos och komponist — — oIlans namn? jag besvär er deroml5 vJOSeph S. ... Barmhertige Gud! ropade Maria, i det hon sprang upp, vansinnigi — Gräsligt! — 0! jag nedriga!)p Prinsen och de omkringstående trodde med sörskräckelse, att äfven hon blifvit vansinnig. Man ville hålla henne tillbaka, men hon trängde sig till dörren. Jag måste i kyrkan! — jag maste se honom, fort! om vpi har barmbertighkielly yNådiga fru! sade pastorn, 4så snart han upphört att spela, återvänder han lugn hem igen. Han bör redan vara åter. i oa Å iJag måste se honom, jag maste! — O, jag besvär er, skynda! Han skall blifva frisk igen; ja säkert skall han blifva bättre. Men straxt! hämla hit honom genass!o DMen, min Gud! känner ni honom då? Hon svarade icke, utan vred endast händerna. Pastorn hade gått ut; han ville väcka Joseph och föra in honom. Men Josephs säng var tom. Med förskräckelse tänkte han, all någon olycka hade händt den stackars vansinnige. Han återvände till sina gäster, och yttrade med bekymrad röst: Joseph måtte visst