Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1845, sida 1

flaska eau de luce framför henne: med en djup suck öppnade hon ögonen. Ännu ljöd sången i de ljufvaste flöjttoner. Hon utbröt i tårar. Det är han, det kan blott vara ham, tänkte hon vid sig sjelf. Lugna er min dyrals sade Prinsen (till henne, jag hoppas alt ni här skall finna naltläger.o )liär, här:p frågade hon ifrigt. Ja, härpn, lorlsatte hon, Hhär måste jag förblifva.o Ilan ville svara henne: St!o ropade hon och visade på kyrkan, under det hon lecude lyssnade till de för henne så väl bekanta, hänryckande tonerna. Smånigom blef föredraget långsammare, tonerna afbr.los, korta pauser atvexlade med ensamna, lösryckta accorder, lika som hade orgeln erhållit luft endast i afbrutna stötar. Snart bortdogo äfven accorderna, man hörde ännu blott elt par takter melodier, utan accompagnement. slulcligen sväfvade en ensam lång ton genom de lomma hvalfven — hastigt afbröts den, och — en dödstystnad inträdde. Maria hade knäppt ihop sina händer och bad. Nu nalkades betjenterna tillika med klockaren, hvilken de hade knackat ut. Denne trädde med en lykta fram till vagnen, och förklarade, att han redan väckt herre Pastorn, hvilken med största glädje vore beredd att bevilja IIans Durchlaucht nattqvarter. fvad var det för ett orgelspel i kyrkangy frågade Prinsessan klockaren med seberaktig skyndsamhet, under det hon lyftades ur vagnen. Förlägen sökte den gamle mannen efter ett svar. Understödd af prinsen och kammarjungfrun svigtade Maria till presthuset. iItvad var det för en sång i kyrkan, hvem spelade deu? frågade hon ännu häftigare. I detsamma syntes pastorn och helsade sina höga gäster välkomna. Prinsen framställde sin anhållan, och pastorun lofvade att med största nöje göra hvad i hans förmåga stod. Pigan hade redan upptändt tvenne ljus i rummet. Marias kinder glödde af seberhetia. oHerr Pasloro, ålerupprepade hon, då de voro inkomne, hvem spelade