Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1845, sida 1

tänkande med mig. Den mindre dek ännu, genom edra illfundiga konstgrepj rikedom, genom fruktan och skräck, vd i blindhet, skall genast öfvergifva eder, hon insett, att kampen kämpas för hen veten, all det är en kamp for den bedragna delen af nationen, för de missbandlade presterna, för den missbrukade religionen! Deras ord vill jag föra, så godt och så länge i min förmåga star, och jag känner mitt bröst lilfvas afdet mod, vissheten om seger ingilver. Jag uppträder inom skrankorna mot eder, J påvetjenare! vore edert anbang än större, än det verkligen är. Menen J, att jag är rädd för edra hotelser? Ah, varen öfvertygade, till mig skall icke ordningen komma först att darra för mitt lif, ty jag är beredd att dö. Och saken, hvarom fråga är, är väl värd en menniskas lif, ty det gäller ju att blifva befriad från Roms ok! O, J inbilladen eder, J skullen afleda mig från råttsärdigbetens och dygdens väg! Förr mågen J försöka att rycka jorden ur sin bana. J halven vidare, då J icke kunden förneka sanningen af bvad jag sagt, till mitt förklenande utspridt så mycket förtal emot mig. Hvad hasven J ernått? Man tror eder icke, man vet alt J talen osanning. Jag behöfde icke en gång svara på edra smädelser! Ville jag försvara mig, så skulle jag dock icke göra det på samma sätt, som J bafven angripit mig. Men ville jag upprepa den skuld, med hvilken mången af eder bar belastat sig, ville jag upprepa de offentliga och dolda synder, som icke blott det allmänna ryktet påbördar mängen af eder, utan äfven i oomkullstötliga bevis vittna mot honom — ville jag upprepa allt detta mot eder, huru skullen J då bete eder för att icke digna under en dylik börda? Några hafva försökt att vederlägga mig. Skulle jag inläta mig på att besvara allt hvad snack den ene eller den andre, som beljuger sig sjelf eller vill beljuga andra, har smort ihop, för att rättsärdiga det mot Guds ord stridande tillbedjandet af Kristi rock i Trier? Det behölver jag icke, ty detta förfärliga missbruk, som föröfvas i Trier, låter nu och evinnerligen aldrig rättfärdiga sig, och komme hela verldens doktorer och predikanter tillsammans och använde allt sitt snille, sin list och sin talarekonst, så skulle de ända icke kunna sorvända det sunda menniskoförständet, Bvad vela dessa menniskor rättlärdiga inför förnuftet? Om de Trierska pilgrimerna ropa: ellelige rock, bed för oss!o så är och blir detta ett afguderi; och om Biskop Arnoldi bar skördat stora penningesummor af dessa valllärder, så är och blir