Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 2

sista ljuden af sången börtdogo, föllo de med oandlig, helig kärlek i hvarandras famn, och under ljufva dronmmar flöto deras själar tillsammans. Han salt vid instrumentet, hon hade lutat sis osver honom och hyilade sitt bulvud vid bans bröst. De tjäoto så, som endast saligt älskande kunna njuta. Ilastigt upprycktes dörren, Grefvon och gresfvinnan stodo fimflOr dem. pen Uppmärksanmmasltao lyssnare skulle icke hafva märkt deras ankomst på de mjuka mattorna, huru mycket mindre de bada älskande, hvilka letde i en helt annan verld. Maria vek tillbaka, Joseph reste sig shynelsamt från stolen. Det var för sent. De förtörnade föräldrarne förbjödo läraren genast huset; lärjungen sick hySlerishka anfall. Joscphs, bemodanden att få återse den älskade voro alla sålfänga. Några dagar derefter erfor han, att den greliiga familjen var bortrest; ingen kunde säga hvarihlän; ty delta hade, klokt 1:02. blifvit doldt för tjenstefolket. Nu bemannade sig Joseph. Äfven han lemnade staden; han företog sin konstresa. Snart hörde man slas om en pianist, hvilken med lysande fran gång trolisade de utomordeutligaste svärigheter, men i sina kompositioner ingöt en d.ster kolorit, som villnade om en inre sorg. Haus skönhet, hans bicka, af sorgen sårade ansigte hade en egen oemotstandlig dragningskraft. Två och ett halft år förgingo, underrättelsen om sadrens död bidr g att ännu mer föröka hans dystra sinne; men hans beröm trängde sig genom hela Tyskland. Han förvärfvade sig en icke obetydlig förmögenhet; de skönaste qvinnor fikade efter hans gunst; en orden prydde hans bröst; dock blef han sin smärta trogen. fan lefde blolt i minnet af Maria, han undvek hufvudstaden, der hon uppehöll sig, och föresatte sig, all då först återvända dit, när han, enligt egen öfvertygelse, knnde uppträda med de mest lysande bevis på sitt rykles sanning. (FoOrfsäffoasg