ligt återljuger i mina öron ditt sista utrop på Baslei: Rädda mig 15 öoDet är redan förpii; svarade Maria. Visserligen sträfvade denne stornatlige man efter mill cgavde, men han är död; jag är fri, och ingen mensklig makt skall skilja mig från — dlig. oMen huru skall jag vinna tillträde hos dina för;äldrar? Huru kan jag viga alt höja mitt öga till dig, dyra Maria?) M oDu år ju konstnär! Är du imklare. Nej, Musikus. Jag har genomgatt konservatorium, komponerar, spelar flere instrument och sjunger. ooch ändå tvinlar du på att vinna tillträde hos oss! Visar oss icke redan sången, som älerlörenade oss med hvarandra, sättet dertill? — Du scr mig undervisning i sång.), pAck, dyra Mariab hvilken bänryckande utsigt för mig io . ol morgon skall jag flytta ifrån trädgården, qvällarne blifva redan längre, Jag måste derföre återvända lill palatset. Jag skall framställa min önskan, alt åter lagn undervisning i sång. Arnnmäl dig i lidningarne. Jag skall laga så, att man försöker med dig. Man skall anse det for el infall och uppfylla min önskan. Huru skall jag kunna tacka dig, min tillbedda Maria? — Men, du-vill lemna lrädgårdene) pJa visst, ty här våga vi icke iterse huvarandra.9 i På afstand hördes grefvinnans röst: hon hade ålerkommit från spektaklet och hade sökt sin dotter i lusthuset. De älskande skiljdes ifrån hvarandra efter innerlig omfamning. Maria ilade mot sin moder, bvilken förebrådde henue, att hon så sent vågal sig i lrådgården, med sin vacklande helsa. Planen lyckades; Joseph anmälte sig i tidningarne, med lysande betyg af directören vid konservatorium, och ålia dagar sednare gaf han Maria den första lektionen i säng. Flera månader förgingo i —— — 2 33 —