Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1845, sida 2

— —— ————— — — — — ses den sårande pilen i hans bröst. Åndteligen var biccen slut. Han skyndade lrappan uppför, ända till logedorren. Familjen kom ut; ÅIaria sände honom en blick af himmelsk vänlighet; i trangseln vidrörde deras armar hvarandra, och begge hände sig genomströmmade af en hänryckning, som de sorr aldrig erfarit; men huru förklara sig för hvarandra? Skiljsmässans ögonblick var för handen; ulansör dörren väntade en jägare, på hvars kallelse vagnen framkördes; familjen steg in, men i lyktornas sken träffades ynglingen af ännu en afskedsblick; nästan ursinnig af harm blef han slående, den älskade var borta. Svårmodig anlände han till. sin födelseort. Hans fader var en man ar gammalt skrot och korn, och derföre såsom musikus, som man lätt kan tänka, en anhängare af gamla skolan. Morgonen ester Josephs återkomst begyntes derföre en sträng examen: obu har nuo, sade gubben, genom din ärade gudfader, herr Borgmästarens försorg, varit två ar i hufvudstaden, och i konservatorium studerat kompositionen ochäkontrapunkten, jag vill dock se hvad du har lärt, och om du kan göra mig rangen stridig. Sätt dig här vid bordet; här äro pennor, bläck och notpapper. Se så! Skrif nu en dubbelfuga åt mig: Efler den tid du använder derpå, och arbetets värde, skall jag sluta hvad du duger till. (Fortsättes.) Den störste nu lefvande Litteratören i Tyskland är obestridligen Herr Fredrik Sass, förr känd under namnet Alex. Soltwedel. Hans längd höjer honom öfver alla andra menniskor, och en regementschef ur den gamla preussiska skolan hade säkerligen svärmat för en sådan flygelman. em— —