Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1845, sida 1

vida mer, borde man haft skäl att förmoda presternes bifall för förbättrade undervisningsverk; ty ingen borde mer än de batva kommit i erfarenhet af deras bristfällighet, ingen mer än de, som borde vara ljusets väktare och tjenare, ilra för dess spridande. Men, nej! man bedrog sig. De bevisade ånyo, att mängden af dem snarare vakta all ej ljuset för intränga mer än det är, än att de skulle befordra dess tillopp, genom öppnandet af nya vägar åt detsamma. Men, Gudskelaf! det är af lika sublim och ännu sublimare beskaffenhet, än sjelfva lulten, och tränger genom den minsta springa, som muren eller viggen lemnar, samt upplyser så sjelfva mörkret, banar sig vägar, dem ingen af dess fiender anar. S1 äfven nu. benna gång olvergass prestestandet af sin trogna allierade: adeln, och tre stand halva, äfven i denna fraga, sorsbadal det rätta segren: den dödande hlassläsningen är, hvad på deras beslut vidkommer, afshaflad och den sporrande ämnesläsningen införd, med alla dermed följande nodvändiga förbättringar, så att man hädanefter kan hoppas se unzdomen lilvad af de samlas och nyares anda, ej qvald af deras bokslälsver. Ått här ingå I dealj ölver detta ämne vore ej rätta stallet, likasa li et är det nodvändiet, då läroverksliksom arfs-frågan blifvit så tllväckligt utförligt bebandhtå i stora och små blad, pade pro och kontra. Ochsa faller ämnesläsningens förmåner framför klassläsningens så tydligt i ögonen, och dermed alla det nya skolsystemets, alt det ej heller synes oss nodvändigt all här närmare sramstalla dem. Må man blot besinna det orimliga deruti, att hlassläsningen förutsätter samma skicklighet hos läraren i alla ämnen, som skola soredragas i klassen, och sågodt som samma förmaga hos alla lärjungarne i hlassen, om de skola hafva nagon verklig nytta af undervisningen och ej de skickligare hallas tillbaka, de oskickligare skuffas fram på de sorras bekostnad. ämnesläsningen deremot tillater att välja de shickligaste lärare i hvarje sak, sporrar bade lärarne och lärjungarne, de sorra derigenom, att de maste läsa i alla klasser, på en slaus soli larisk ansvarizhet förskolan, de sednare derigenom, att den ilitige ser, att han lorlare han komma sramat, hvilket naturligtvis också miste verka förmanltiat på den sate; derföre har denna läromethod ochsi länge varit antagen i de bästa undervisningsverk utomlands och jemväl alltid varit begagnad i tyska national-lyceum i Stockholm; men det tyckes ej som exemplet verkal mycket, ehuru, atminstone fordom, högst skickliga elever utgatt derifran. Nen visserligen