har uppfunnit en annan lära, den, att representationen skall gå sin våg för sig, och ministeren sin, samt att ju mera fremmande bada kunna vara för hvarandra, desto bättre har man uppfattat den coustitutionella andan. Tillfölje häraf äro de högst få, bland de nuvarande Riksdagsmännen, som hafva nägot slags begrepp om personerna i vär nya Minislere; och hvad angär den sednare. så är det endast uf tidningarnes relationer om Riksdagen som Ministeren lärt att känna representanterne af andra Ständ, än Adeln. Äfven härigenom, att Ministeren, under det den velat isolera sig ifrån hela repre-entationen. likväl, i törmago af sjeltva sin ställning, icke kun ut idolera sig ifran Adelu, fastän sannolikt äfven detta legat i dess plan, utvecklas i sin man sröu till den splittring, som genom så mänga särskilta omständigheter förberedes, emellan Adeln och den öfriga delen af nationen. Mahända är det af dessa förhållanden det måste förklaras, att, när ändtligen den nye Justitie-ministern med sistlidne Thorsdag öppnade en följd af särskilta sbireer för samtliga medlemmarne af Riksstånden, var denna första soirce, hvartill hjudningen skett genom utsärdadt cirkulär af sjelfva falemännen — saledes i ett besynnerligt slags officiell form — besökt nästan endast af Adeln. Den bivistades nemligen at icke mer än 6 eller 7 prester, personliga vänner at värden, och af ingen Biskop, med undantag naturligtvis af Erkebiskopen, som äfven tillhörer Adeln, och dessutom utmärker sig genow den aristokratiska hallning, han sökt ädagalägga uti ledningen af det Stand, der han presiderar. ÄAf borgare lara endast hafva varseblifvits 3 eller 4, och af bönder 2 eller 3, och dessa satalige ofrälsemän, hvartill kanske böra ytterligare räknas nägra sadnua at embet-mannaklassen, framstodo säsom mörka fläckar ibland de uniformer och gullbyxor. stjernor och ordensbund, som täflade i skimmer med ljusen 1 kronorna. Det bör otvifvelaktigt förmodas, att dessa soirger komma att hädanefter talrikare besökas af ofrälsemänuen; men det lemnas at hvar och en, som fästat sin uppmärksamhet vid ofvanberörda omständigheter, att bedömma, huru hemmastadde de der skola finna sig. Visserligen dragne dit genom värdens förekommande väsen, Skola de stötas tillbaka genom den obekantskap, hvaruti de befinna sig med bela det adliga sällskapet. De skola finna sig nedtryckta under den dryga nordiska snön, som kyler vart högre sällskapslit, och de skola slutligen alldeles lemna platsen at den samhällsklass, som anser sig berättigad att ensam disponera derötver. En annan egenhet finnes i vart högre sällskapslif, h, illen står med de förutnämnde i en nära gemenskap. Uti alla andra hufvudstäder tillhöra utmärkte författare, lärde och konstukrer, eo ipso, denna högre umgängeskrets. De uppsökas och anses för dess egentliga praktexemplar; och äfven sår dane förnäme. som beträdt törfattareeller konstnärs-banan, anse sig derigenom sta ett steg högre, an de öfrige medlemmarne af deras Stånd. Bildningen sammansmälter der med der aristokratiska andan, och det är omöjligt, att i dessa städer befinna sig uti en högre sallskapskrets, utan att tillika bland dess medlemmar finna en mängd personer, som utmärkt sig på lärdomens eller vitterhetens bana. Till nagot sadant finnes intet tecken hos OSS. Om det funves, så skulle det företrädesvis röja sig under Riksdagen, da flere af nationens utmärkta mån. äfven ifrån provinserna, här saumwmanföras. Vi hafva icke förmärkt, att den bögre societeten sökt att tillevna sig dessa. Da på sadant sätt äfven de finnas utestängde tran allu sörbindelser med Aristokratien, har denna sålundu lyckats att fullkomligen isolera sig ifran icke allenast massans. utan jemväl hela medelklassens sympathier.