Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1845, sida 1

— wWTWW Och hofmännen upprepade i korus, att Masaniello var galen. Imellertia satte Masaniello af i fullt galopp, som en vansinnig, genom Ncapels gator, nedridande hvem han mötte och endast stannande för all begära vatten. En invärles eld förtärde honom. På aftonen kom han tillbaka till Mercatoplatsen Hans ögon tindrade af raseri, en yrsel hade bemäktigat sig honom, och uti denna sin yrsel gaf han de mest besynnerliga och, hvarandra motsäågande befallningar. I början åtlyddes han, men sedermera, då man märkte honom vara galen, lemnades hans befallningar utan afseende. Hela natten vakade hans bror och hans hustru öfver honom. — Morgonen derpå visade han sig lugnare. IIlans bror och hustru lemnade honom för alt sjelfva få ett ögonblicks ro; men knappt voro de borigångna, förr än Masaniello påklädde sig slarfvorna efter gårdagens lysande drägt, och befalte fram sin häst med en ton, som icke tålde någon molsägelse. Han hoppade upp i sadeln, och utan hatt och rock satte han af i galopp till palatset. Skyllvakten, som icke mer kände igen honom, ville hejda honom, men han låt hästen göra en sats öfver dennes kropp, steg af, inträngde ända Ull vice-konungen, klagade sig lida af hunger och bad honom om något att äta. Ett ögonblick deretter gaf han vice-konungen tillkänna, att han låtit anrätta en festlig måltid utom staden och inbjöd honoamn att deri deltaga; men vice-konungen, som icke visste hvad som hårutinnan kunde vara sannt eller oganml, och som endast såg en sinnessvag menniska inför sig, förebar en opasslighet: och Vägrade alt följa Masanieho. på gick han trappan ned, besteg änvo sin häst och iemnade staden, som han nära Aa red omkring i galopp under en brännande solsa all vid hans nenihomst svetten rann utaf ho, nom. Under hela vägen hade han, liksom dagen fa