Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1845, sida 4

litik, lagstiftning, administration, vetenskap. lirteratur och konst, handel och näringar. Följde: na deraf kro uppenbara. I allmänhet gåller det om vår tids yngiingar af de så kallade bättre klasserne, och först och främst om dein, som ingatt på embetsmannabanan, att de mer och mindre lemna förhållandet till det oförgängliga och eviga derhän och betrakta samhäll-lifvet och medborgsmannaverksamheten, så väl som medlen för deras själsodling och inflytelse på societen och sällskapstvnen som något från religionen isoleradt. Men resultatet häraf är, att en kräfta bildar sig i samhället, en inre motvigt emot allt det goda och stora, var tid i så många af-eenden ästadkovommer. Den äkta liberalismen måste halva sin rot i religionen så väl som veten-kapen, mäste lefva i Gud, om den ej skall vara ett rör, sem drifve-at vädret, om dess aktning för menni-kovärde och rätt skall va:a radikal. Men hvad är — om vi vilja tala ärligt — religionen för så många af dem, som gå att blifva embet-män, stat-män. admini-tratörer, domare, militärer? — är den verkligen något, som kan gifva dem fasthet i gprundsatser, orygglighet i töresatser, letvande hFän-a at medborg-mannapligt, nit för sanning och iätt, kärlek cch fosterlandet, dess historia och in-titutioner, tröst och lugn i olyckans dagar, och ett såkert hopp. en fast tro på brad efter derta lifvet komma skall? Vi svare härpå med den sfullkomliga-te öfvertygelse ett bestämdt — nej! — Men borde då ej brar och en söka bidraga dertill, utt vetenskap, litteratur, konst, politik, sällskapston så väl som religionen, blifva detta verkliga och sasta föreningsband med högre verldar och törhallandea med ett högre, ofärgängligt samhälle, en gudomlig politik, som de uppenbarligen äåro be-tända att vara? Det är med varm och lefrande känsla häraf. som undertecknad, ehuru aldrig missbännande inskränkheten af siv förmaga, dock ej kunnat afhalla sig. att tid efter annan från trycket utgifva åtskilliga skrifter, asyftande att inkärpa religionens innerliga samband med politiken och statsekonowmien, detenskapen och konsten, uppfo-tring-läran o. 8. v. — Fadane skrifter äro: Staten som Uppfo-triug-institut, Aforismer och Paradoxer: Litterärt Thema med variationer, Tal i Stockholms Prestsällskap 1530, Predikningar i tidens anda, Försök till pupulär framställning at Kristu--Pantheismen. Fridland etc., utom en mängd Afori-mer och artiklar i Stoctholmoch land-ortstidningar. — Ju mer dessa skrifters författare i denna stund inser deras nåvugfaldiga brister. den föga uppmärksamhet de i deras nuvarande diffusa och osystematiska skick bordt påräkna, och den föga nytta de således kunnat göra, de-tomer har han, deri äfven styrkt af upplysta gynnare och vänner, ansett sig skyldig den läsande allmänheten och sig -jelf. att, u ed ntelemnande af allt det triviala, oklara och blott halstänkta. försöka en mera systematisk och koncentrerad framställning af hvad som i dessa skritter. genom någon originalitet i tanken eller det förut kändas betraktande i ett nytt ljus, äfLensom genom stilens allvar och värma, torde ega ett mera be-tandande värde. Han bar således önskat. att från trycket få utgifva detta förbättrade Re-idunm i 2:ne häften: det första med titel: Atori mer och Paradoxer i religiösa. politiska, statsckonomiska, litteråra och pedagogiska ämnen: det audra innehallande: Större Uppsatser och Affliandlingar i samma ämnen. Men för att förvissa sig om en af-ättning. som betäcker tryckningskostnaden, ser han sig nöd-akad. att hos dem. som niräl-Fa för saken och gynna författaren och hans företag. ödmjukligen anhälla om sub-kription, under försäkran att hvardera häftets pris ej kommer att öfverstiga I Ralr B:coa. Wenersborg den IO:de Februari 1845. Fredrik Rådberg (748) UTNÄMND, den 30 sistlidne Januari: till Major