i sammanhang med den i Göftheboras Handelsoch Sjöfarts-Tidning, N:o 45, införda artikeln rörande ny elorbelens befrämjande, ma älven sanken väckas på bchofset och nyttan al nykterhel Isspisqvarter i de, i anssende till sin täta besolkning, städer liknande skörgårdarne, i stället för de derstädes nu tillatna krogarne, hvilka, för de mänga oordentligheter, som der förefalla, och omaqligbeten, att på dem halla en tillbörlig uppsigt, borde helt och hållit undanrodjasMan torde väl häremot invända: att såädane spisqvarter icke skulle hunna besta, i brist på alsättning, — men jag är ölvert vad om, alt när bränvin ej fanns att tillgå, skärgårdsfolket gerna höll tillgodo med dricka och en närande spis. Ännu svagare Melve likväl detta inkast, om rättighet kunde utverkas åt den , som åtog sig alt halla ett sådant spisqvarter, att tillika få bolrina en till visse victualier inskränkt handel, hvilken äfven blefve fördelaktig för de många iiskare, som behöfva för dagen köpa sina förnödenheter, och hafva lång väg till någon stad. Jag gör mig förvissad om, att städernas llerrar llandlande icke skulle misstycka eller motverka en sådan handelstribet, då den syftade till ett så godt ändamal, och dessutom gjorde obetydligt inträng i deras rörelse. Den som något förmår, han göre, hvad han kan, för den stora nyklerhetssakens framgång äfven i skärgårdarne, der fattigdomen är nästan allmän; der så många hustrur och barn få svälta och frysa för männernas fylleri, och der flere, efter på krogen intaget rus, funnit sin graf i vågorna. Skärgårdsbo och ordningsväin. BS ITE TRIESTE PE AE TER FINT ATT ENTER SE GEDDA