— — — Då efter dessa 40 minuters förlopp ännu icke något svar börts af, ulsträckte ÅlastEniClIo. banden, med en åtbörd som höfdes en kejsare. I samma ögonblick blef porten uppbruten och massan rusade in i palatset under rop af: Bori med pålagorna 19 Speglarne krossades i bilar och moöbsrna häfdes ut genom fönstren. Men ankommen till: thronsalen, stannade hela denna massa, på ett ord af Masaniello, framför konungens porträtt, tog al mössor och hattar och helsade, under det all Masaniello med ljudelig röst bedyrade, att det ingalunda var mot monarkens person, utan mot bögstdensammes ministrars usla styrelse man gjorde uppror. Imellertid hade hertigen af Ärcos kommit undan på en löntrappa. Sedan Sprang han i en vagn och aflägsnade sig i sträckt galopp på vägen till Castello-nuovo. Men han blef snart igenkänd af folket, estersattes och var nära att blifva upphunnen, då göpnar af dukater utvräktes genom vngnsdörren. HBopen kastade sig öfver detta guldregn och låt herligen slippa undan, som, då nan fann Casteflo-nuovos vindbrygga uppdrasen, sökte sin tillflykt uti ett Minoriterkloster. Derifrån utsärdade han tvenne sförsfattningar: uti den ena afskassades alla pålagor af hvad namn och beskaffenhet som helst; uti den andra tillförsäkrades Masaniello om en ärlig pension af 600 dukater, om han ville hålla folket i styr och återföra det till sin pligt. Masaniello emottager dessa begge. handlingar, låter uppläsa dem begge för folket från regeringspalatsets altan, sönderrifver den som angick honom enskilt och kastar bitarne deraf ut ibland folkmassan, under ljudelig förklaring alt han för allt konungarikets guld icke skall förråda sina kamrater. Från denna stund är Masaniello för massan icke längre en anförare, icke längre en konung; Masaniello är en gud. (Forlsättes.)