KORRESPONDENS. Stockholm den 28 Febr. Jag nödgas denna gång, för att reda afrassleto inom Bondeståndet, ivarom nu i nästan alla hufvudstadens tidningar varit ordadt och det på olika tungomål, allt efter tidningarnes egen ställning, vara vidlyftigare, än hvad jag i en korrespondensartikel borde vara. Då jag alltså for nagra veckor sedan gjorde i denna tidning en skildring af stållningen inom Rondeståndet vid innevarande Riksmöte, var min afsigt dermed ingalunda, såsom mig nu blifvit påbordadt: att befordra söndringen inom Ständet, utan att lata allmänheten veta, huru förballandet verkligen är, helst ade sStorav tidningarne under loppet al Riksdagen, såsom det synes med beräkning, iakttagit en tystnad i nästan allt som rörde detta Stånd, och jag gjort till min pligt, att just framhålla de ämnen, som ade storeo, vare sig af glomska eller med alsigt, äsidosätta. Jag har nog länge följt dessa tidningars handlingssätt, för att inse, ali öosanning och rätt ej alltid är den norm de följa, och då Allehanda helt plötsligt förklarade Bondeständet för ereahktionärto, och Aftonbladet ej drog i betänkande att vanställa och förvränga en Stindets diskussion, gjorde jag mig underrättad om Ständets verkliga ställving och sbildrade denna, på det allmänheten skulle få tillsalle se, att Standet hvarken var arcaklionärto, som Alichanda påstatt, eller så lorsärligen iaskränkt, som Åstonbladet genom den beryktade dramatiseringen sökt framställa det. be storeso skyddande nåd fann jag, att Ständet förlorat, endast derföre, att des. k. anye Royalisterneo — Hans Janssonska partiet —, hvilka stodo Aftonbladet och Allehanda mycket nära, genom sitt eltergifvande handlingssättoch sin svaghet, ej vidare förmådde bestämma besluten. ÅÄstonbladet, harmset deröfver, att jag vägade gora denna skildring (ty ofvermodet hos detta blad har nu sligit till den böjt, att det fordrar, atten annan tidning ej allenast icke skall väga motsäga det, utan t. o. m. ej omnämna de förhållanden, det vill. ha fortegade) behagade helt omotiveradt lorklara hela skildringen för sanningslös, och ansig sig tillständigt att uppmana Redaktionen af llandelstidningen, att ej vidare från mig intaga några artiblar. Detta Åstonbladess handlingssätt kunde ej annat än ogillas af dem, som noååte kände förhallandet, och innan milt svar på Åitonbladets maktspråk hann hitkomma, sammanskrefs sålunda här, troligen af person eller personer, som stå ade Radikalev mycket nära, en artikel, som ölversändes till llandelstidninsen. I a AA FARA mm m—-— mm