rakt i ansigtet på bolisljenslemannen, som under lolkets hän och hvisslingar helt snopen smyger sig bort, under det all den unge mannen, hejdande de begge trupperne, neml. de Christne och Saracenerne), som äro färdiga alt sätta efter flyktingen, säller sig i spetsen för dem, gör sina anordningar med en sulländad generals insigt och beslutsamhet, delar dem i 4 aldelningar, befaller de 3 första all sprida sig i staden, förstöra alla tullhiusen, bränna upp alla tullverketls böcker och papper och förkunna afskaftandet af alla pålagor, under det han sjelf, i spetsen för den sjerde, till hvilken de flestå af de närvarande åskådarne sällade sig, marscherar rakt på vice-konungens palats. De 4 afdelningarne afliågade under ropel: Lesfve Masanicllo! Det var Masaniello, denne unge man, som i ett Ögonblick hade, lik en tribun, stäfjat maktens öfvermod, lik en general delat sin arme och lik en diklator sörkunnat folket sina befallningar. Hertigen af Arcos var redan underrättad om hvad som föregick; polistjenstemannen hade lagit sin tillflykt till honom och berättat honom allt. Masanicllo och hans folk funno således palatset stängdt. Folkets första rörelse var att slå in portarne. Men Masaniello ville gå till väga med en viss laglighet. Följaktligen skulle han just låta uppfordra vice-konungen att antingen sjelf visa sig eller skicka någon i sitt namn, då polistjenstemannen kom ut med tillkännagifvande af. att algilten å frukt blifvit asskaslaa. Men det var numera icke nog; massan, med känsla af sin styrka och vid upptäckien af, att den kunde tilltvinga sig gehör, hade blifvit pockande. Den fordrade med höga skrik afskaffandet af afgiften å mjöl. Polistjenstemannen gaf tillkänna, att han skulle skaffa svar, gick tillbaka in i palatset, men kom icke ut igen. Masaniello höjde rösten, och med all sina lungors styrka förkunnade han, att han gaf vice-konungen 10 minuters betänketid.