trakten kring Neapel, med sina frukter till torgs. Under det alt de begge trupperne som bäst hollo på med sin exercis, uppstod en tvist om en korg fikon emellan en trädgårdsmästare från Portici och en borgare i Neapel. Tvisten rörde den nya af vice-konungen pålagda afgitten, som ingendera af dem begge ville betala; säljaren sägande alt afgiften borde bekostas af köparen, och denne återigen sägande, alt det hörde säljaren till alt betala densamma. Som denna tvist förorsakade nagot buller, så skyndade folket, som samlat sig för alt se de Christne och Saracenerne manövrera, till stället, der ordvexlingen stod, och skockade sig kring de båda tviylande. Skriket och väsendet, som blef allt högljuddare, ådrog sig äfven några exercerandes uppmärksamhet, hvilka lemnade sina leder och sprungo bort for att se hvad som var å färde. Som saken började att få elt allvarsamt utseende, så vinkade de på sine kamrater att komma dit; desse läto icke upprepa inbjudningen för sig två gånger, kretsen blef då allt vidare, och skockningen antog en fruktansvard karakter.-5I det samma kom en polisljensteman till stället, hvilken, på stadsboernas och trädgaärclssmästarnes förfrågningar, gaf till svar, att det e stradgårdsmästarne till att betala afgisten. iknoppt hade detta utslag blifvit gifvet, förrän trädsårdsmåstarne slogo ut på torget sina med frukt uppfyllde korgar, under förklaring att de heldre vile skänka frukten åt folket, än för densamma erlägga den förhatliga pålagan. Straxt rusar folket på, skuffas och trängs för att roffa åt sig frukten, då plötsligt en man kastar sig midt i massan, tränger sig fram ända till midten af den tält sammanpackaie samlingen, bjuder tystnad åt solkhopen, som hörsammar hans röst, och förklarar polistjenstemannen, HL Neapels folk beslutat, att från och med denna lag icke mera betala några pålagor. Polistjenstenannen talar om tvångsmedel, hotar att ditkalla oldater. Den unge mannen bugar sig ned, tager pp en hand full dammiga fikon och kastar dem