Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1845, sida 3

91(119292171. 4 — oc ÖT EÅ Ee HLB; ) RR CaVi nämnde i gårdagens tidning, att Med. sakulteten i Upsala satt Stadsläkaren i Carlshamn, Doktor J. A. Liborius, i första rummet på förslaget till den efter Lälmedikus D:r Westring ledigvarande förste läkarebeställningen vid Sahlgrenska sjukhuset bärstädes. Som emedlertid Doktor Liborius här på orten är alldeles obekant, torde det vara af interesse all sc hvad korrespondenten yttrar si väl om sörslaget som den föreslagne. Se här ett utdrag ur hans skrifvelse: En skyldig uppmärksamhet ålägger mig all underrätta dig om resultaterna al aftären I Upsala. Den 13:de upprättades förstaget, och har jag från säker hand erhållit den underrättelse, att Med. Fakulteten enhälligt satt boktor lLiborius i första rummet på detsamma, hvilken opartiskhet emot en för den okänd person, som erhållit sin bildning vid et annat universitet, i hög grad bedrar nyssbem. korporation. Åndra rummet erhöll Öer Lundberg i Stockholm, och tredje rummet Doktor Lang i Gotheborg. Man säger väl, alt det skall råda ett slags jalousie mellan Akademien och Sundhets-kollegium, men jag för min del tror icke, att man i en så visliz sak, som den ifrågavarande, låter några biafsigter, utan blow förtjenster, bestämma sig för den ena eller andra personen. Du kan med skäl förundra dig öfver, att, med undantag af Liborius, ingen större vetenskaplig veteran sökt den vid Sahlgrenska sjukhuset ledigvarande låkarebeställningen; men orsaken till detta förhållande bör sökas derutinnan, att de större kirurgerne icke gerna lemna hufvudstaden. Jag medger visserligen, alt det, för alt vara förste läkare på ett större sjukhus i rikets andra stad, behölves en litterär notabililet, men, som du vet, så bar Liborius verkligen ett namn både i kirurgien och Medicinen, Det måtte i sanning glädja en vetenskapsman, som är läkare i en smästad, att inom några få månader se sig hedrad med sorslagsrummet till en profession vid ett universitet, och al Medicinska fakulteten med första rummet på förslaget till en af rikets första läkareposler. Alt härutinnan ligger en utmärkelse af ovanligare slag för en privat-läkare, kan icke bestridas. Om jag får yttra min enskilta mening, så tror jag numera ingen annan än Liborius kunna komma i fråga till ernållande af den ledigvarande beställningen. Det är, som du sjelf imner, för en chef via en större sjukinrättning icke nog att hafva, hvad man kallar, läst flitigt och sått namn heder och värdighet al Doktor, utan han mäste tillika vara en praktisk medikus och kirurg, och sålunda hasva hemtat sina kunskaper utur något annat, än blot böcker. Medicinska studier, utan praktisk ersarenhet, förekomma mig alltid såsom en halllärdig byggnad, hvilken man först då kan rätt bedoma, när den blifvit sullkomligt färdig och inredd. tHivilken herrlig byggnad tycktes icke Marmorkyrkan i Köpenhamn skola blifva; men hvad blef den? — En skön ruINosese