s2ultatet häraf år, att en kräfta bildar sig i samhället, en inre motvigt emot allt det goda och stora, var tid i så många af-eenden åstadkommer. Den äkta liberalismen mäste halva sin rot i religionen så vål som vetenskapen, måste lefva i Gud, om den ej skall vara ett rör, som drifres af vädret, om dess aktning för menniskovårde och rått skall vara radikal. Men hvad är — om vi vilja tala ärligt — religionen för så många af dem, som gå att blifva embetamän, statsmän, admini-tratörer, domare, militärer? — år den verkligen något, som kan gifva dem fasthet i grundsatser, orygglighet i föresatser, letvande känsla af medborg-mannapligt, nit för sanning och tätt, kärlek cch fosterlandet, dess historia och institutioner, tröst och lugn i olychans dagar, och ett säkert hopp, en fast tro på brad efter detta lifvet komma skall? Vi siare härpå med den fullkomligaste öfvertygelse ett bestämdt — nej! — Men borde då ej hvar och en söka bidraga dertill, att vetenskap, litteratur, konst, politik, sällskapston Sa vå! som religionen, blifva detta verkliga och fasta föreningsband med högre serldar och Jörhällanden med ett högre. oförgängligt samhälle, en gudomlig politik, som de uppenbarligen äro bestämda alt vara? Det är med varm och lefvande känsla hkraf. som undertecknad. churu aldrig misskännandeinskiänkheten af sin förmaga, dock ej kunnat afhålla sig. att tid efter annan från trycket utgifva åtshilliga skrifter, anyftande att inkärpa religionens inuerliga samband med politiken och stat-ekonomien, veten-Fapen och konsten, uppfo-tringesäran o. s. v. — Sadane skrifter äro: Staten som Uppfostring-institut, Aforismer och Paradexer: Litterärt Thema med variationer, Tal i Stockholms Prestsällskap 1830. Predikningar i tidens anda, Försök till popular framställning at Kristus-Pantheismen. Fridlard et. utem en mångd Afori-mer och artiklar i Stockholms och land-ortstidningar. — Ju mer dessa -bristers författare i denna stund inser deras n GmHsAIiSga brister. den föga uppmärksamhet de i deras nvsarende diflusa och o-Yötemari: ka skick bordt pasåhna. och den föga nytta de således kunnat göra, de-tomer har han, deri ätven styrht af uppiysta gynnare och väånner. ansett sig skyldig den läsande allmänheten och sig -jelf. att. med utelemnande af allt det triviala, oklara och blott halstänkta. försöka en mera systematisk och boncentrerad framställning af hvad som i dessa -ritter. genem nagon originalitet i tanken eller det förut kändas betraktande i ett nytt ljus, äfsensom genom stilens allvar och värma, torde ega ett mera be-tandande värde, Han har således önskat, att fran trycket få utgitva detta förbättrade Residunm i 2:ne häften; det första med titel: Afori mer och Paradoxser i religiösa. politiska, etatsekonomiska, litterära och pedagogiska ämnen: det andra innehallande: Större Uppsatser och Afbandlingar i ramma ämnen. Men för att förvissa sig om en afärtning. sem betåcker tryckningskostnaden, ser han sig näd-akad. att hos dem, som niräl-Ka för saken och cynna författaren och hans företag. ödi jnb sigen arhalla om sub-kription. under försäkran att hyardera häftetpris ej kommer att öfsLerstiga I Rdlr B:co. Wenersborg den 10:de Feböuari 1845. Fredrik Bådberg (748) A TT OAY f f NI. .i. J 12 1