Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1845, sida 1

—O7— ö ::mi0he dessa lasaretter, der plågans son finner värd och lindring i sin smärta; dessa arbetshus, som förskaffa hundradetals fattiga sin nödtoritiga bergning, och dessa sbolinrättningar, som frälsa den värnlösa ungdomen fran depravationen. Se dem och medge, att ert påslående är grundlöst, ert klander obilligt.o — Vi äter svare på dessa invändningar: Hvem är orsaken till deras nöd, som i sattighusen söka skydd mot hungern och kölden; till deras elände, som i lasaretten söka lisa för sina plagor; till deras belägenhet, hvilka på arbetshusen söka sig sysselsättning; till värnlösheten hos barnen, som besöka de allmänna skolinrättningarne? Visserligen ofta de nodlidande sjellva, d. v. 8. deras sedesloshet; men huru har icke deras alyckligare nåstor, genom sina pekuniera resurser, på allt möjligt satt bidragit till den belägenbet, i hvilken dessa olyckans barn sig befinna. De ohyggliga spanmålsauktionerne på landet; hela det sa kallade stat-torparsystemet; puttelbrämeriet i ståderna — i hufvudstaden har detta gått så langt, alt man t. o. m. pundtals utminuterar huggen ved etter 6 sk. pr I: — assistans-inrättningen i Stockholm, och desse blodsugande epantlanareHvad annat är väl allt detta, än det grymmaste ocker på de arbetande klasserna, och maste de ej härigenom betala sina nodvåndiga och inskränkta behof tva u tre ganger dyrare, än den elycbligt lottader lullredsställesen al sina ofta mindre ådla njutninvar? Saledes den förmögne eler endast behållne är lika ofta, om icke ottare, orsaken till den fattives elände, som den fattige sjell. Alt hjelpa den lallue är visst vackert; men än vackrare är, alt förekomma fallet; att befordra det är omenskligt. Inrättningar så på landet som i städerna, der . de arbetande klasserna, som för dagen waste skopa sine bebol och ej hafva rad att förse sig med förråder, hunde i minut få köpa det nödvandiga utan att prejas, och hvilka inrättningar , al komunerna borde inrättas, skulle verka myct I het godt; men hvarsore har man, Oss veterligen, uvarken bär eller i anda länder organiserat dyi lika iurätiningar. Har man aldrig kommit att I tänka derpa eller bar mahånda utförandet deraf 5 natt för mäktiga interessen att bekampa? Saken torde dock tåla att begrunda och torde till bade sitt systemal och sina verkningar vara mera , Å lilantropisk, ån allt hvad fattighus och baracker heter. Erfarenheten har gilvit vid handen att allt, uvad man bitintills gjort till Pauperismens häms mande, verkat endast som palliativer — elt ; tydligt bevis at det ondas rot ligger —