1———— — ——— — -.uA——2et ——— — — —— Constanza och min mor höra ett buller, liksom något tungt fallit till golfsvet, de gingo ut begge två och funno gubben, min far, utan sansning ligga utsträckt på golfvet midt i rummet. De lade honom på sängen; min syster stannade qvar hos honom, under det min mor sprang efter en läkare. , pLäkaren skakade medlidsamt på hufvudet; likväl opp ådern på min far. Mot qvällen oppnaÅe ogonen. vpI de fana han åter slog upp ögonen, salte jag en på röskeln. llan Såg arken min mor eller min syster, enåast mjg såg han. F— Min SUN, min son, utropade han, ack! det är försynen, Som fört dig hit.o i. pda state mig i hans armar. Gack, sade han till min mor och min syster, Toch lemna oss allena. vMin mor lydde, men min syster ville stanna qvar. vDå reste gubben sig upp i sängen, och pekande för Constanza på hennes mor, som aflägsnade sig, sade han med en af dessa belallande åtbörder, som fordra ovilkorlig lydnad:, v— Följ din möder, så vida du vill, att min välsignelse skall följa dig. yConstamza kyste den döendes hand, kastade sig, gråtande, om min hals och följde derpå sin mor. Jag lade min bössa, mina pistoler och min dolk på ett bord, och gick sedan bort och föll på knä vid gubbens säng. (— Det är försynen, som fört dig hit, upprepade han än en gång. Hör mig, min son, och afbryt mig icke; ty, jag känner jag har icke många timmar igen att lefva, hör mig. vJag tecknade åt honom, alt han kunde tala. ypå berättade han mig allt. yOch, allt efter som han framskred i sin berättelse, lifvades hans röst, hans kinder återfingo sin