tinnan, jag endast ryser af fasa vid åhörandet af er berättelse. — En man hade blifvit mördad nära källan der hemma. Min far kom i det samma tillbaka från en jagt; han fann denne olycklige i själatåget, skyndade alt bistå honom och, som han försökte, fastän utan nytta, att kalla honom till liss igen, kommo tvenne Raymond Bastardens tjenare ut från skogen och grepo min far såsom mördaren. vEn egen olycka gjorde, att far mins bössa nyss var afskjuten, och, af en fatal träff, hvars gåla lihväl torde kunna lösas af Ramond, om han ännu vore i lifve, var kulan, man drog ur likets bröst, af lika kaliber med dem, som fanns på min far. yprocessen blef icke långvarig: de vittnesmål, som aflades af Raymonds begge tjenare, voro af den beskaffenhet, alt de betogo domarena hvarje tvilvel om den anklag gades brottslighet. Min far blef dömd till döden. vMin mor och min syster fingo veta allt på en gång: mordet, processen och domen; de lemnade Mouleleone och ankommo till Rusarno, samma dag, som grefve Antoniello, på broderns vink, ankom dit från Neapel. pGrelv Carracciolo egde, såsom herre till Rosarno, all öfver sina underhafvande utöfva full domsrätt i alla instancerna. Det berodde då på honom att gilva min far lifvet eller döden. Min mor var okunnig om grefvens ankomst; hon mötte Raymond Bastarden, som meddelade henne denna lyckliga nyhet och gaf henne det rådet alt tillika med sin dotter gå till gresven och anhålla om vår sars, sin makes benådning; det var ingen tid att förlora: min sars afrättning var utsatt till följande dagen. ylon fattade med begärlighet den utväg, detta, såsom hon trodde, vänskapliga råd anvisade henne; hon hemtade sin dotter, hon drog henne med sig utan aft säga henne hvarthän hon förde henne och, samma dag, den ädle grefven anländt till slottet Ro