LYRESKHA HLINGFRGUEEEkEE, (ur ett större arbete.) I. Swmvetet. Dölj dig hvar du vill! jag skall dock vara Hos din själ, i vaka som i dröm. Ropa till ditt eget hjerta: 46lhm ly Och det skall med minnets stämma svara: Hvart du irrar, skall du släds mig se, Förr din fröjd, men nu, ja nu, dit ve. Märker du ej sjelf, hur fin en snara Spinner sig kring dlig, hvarthelst du gär? Hur jag i ditt vasens centrum står? Ej det hjelper snabb som blixten vara: Jag är tanken i din egen själ. Fly mig du! jag hinner dig likväl! Jag din tanke är, så jag ju sade? Och du vet, att jag en lögn ej sagt. Anar du då icke tankens magt? Ingen den ännu i sjetlrar lade; Hvarl du irrar, skall du ståds mig se, Förr din fröjd, men nu, ja nu, ditt ve. I. Bort drönunar, bort! Bort drömmar, bort ! Bort ljufva langtan, ljufva villa, vil, Vik sjerral bort, Som glansen svinner bort Från manbeglansla sonunarskyens flit. Bort drömmar, bort Min ljufva langlun, ljufva villa, svinn, Svinn bort! svinn bort! Som dagg i öknen bort! I smärtans öde rymd forsvinn, försvinn. R—G. —— —— —————————