slå hos honom sällan de rätta strängarne. Nycker, vacklande mannamån kunna aldrig förrarfra sig tillgifvenhet och vördnad, på sm höjd fruktan, hos den olycklige lydande, som under en sådan förman tycker sig vara liksom i en skärseld, der krigslydnaden i befalhafvarens hand förvandlas till en gissel, vore ock denne en marskalksstaf. Jag bar nämnt krigslydnaden! detta jernok i mangens tycke; men om ock benämningen skulle anses passande, är det i sjelfva verket ej så hårdt tryckande. Al krigslydnaden är oundnängligen nödvändig, derutinnan olverensstämma äfven de ytterligaste frihetens sorsaklare, och bvarpå intet mera slaende bevis belm sver ansoras, än fransyska republikens artner, hvilka, alltifrån första uppbudet till vapen, sammansatte af de mest exalterade ilrare för friheten och solkväldet, städse a2nlvo de skönaste, west olvungna prof af lydnad mot sina besalhafvare. betla sa kallade ok är dessutom i sig sjellt icke tungt. Det ligger nemligen i sakens natur, att dess verkliga eller inbillade tyngd skall för hvarje individ underlättas just derigenom, att det hvilar lika på allas skuldror, ifrån högste befälbafvarens nårmaste man, ända intill den yttersta soldaten. Det gifves de, som vilja anse krigslydnaden synonymt med militärdespotism. Detta uttryck åter har blifvit lika mycket missbrukadt i sitt användande, som det i sig sjelst innefattar bee2repp om ett missbruk. Allt är underkastadt missbruk: mildheten kan urarta till slapphet och efterlåtenhet, lika så väl som stränghet i sotening med rättvisa till förtryck och tyranni. Samma bröstvärn, som uppkastades al tappre medborgare till skydd mot inträngande siender, kan i dessas händer, sedan de fosterländska sorsvararne blifvit öfvermannade eller undanträngde, förvandlas i ett medel alt befrämja valdet och och förtrycket. Sa äfven med hrigslydnaden. 1 och för sig sjelf utgör den lihval själen i en arme, utan hvilken denne i de afgörande ogonblicken förvandlas i en oredig massa, som af lössläppta stridiga passioner skakas i alla sina beståndsdelar, liksom sogningarne uti en bräcklig farkost midt uti bränningarnes svall, och som ofelbart varder ett lätt rof för den motstandare, uvars trupper äro sammanhallne af sann lydnad och disciplin. All med noggrannhet och alfvar handhafva denna krigslydnad så, att den icke ma trycka en individ bärdare, än en annan, är den svaraste uppgift, som en befälbafvare har att lösa. De rätta föreskrifter, som dervid böra begagnas, äro: den hogsta oväld, rättvisa och otillgängligbet för alla sidoinslytanden. lakttagas dessa, så varder ock dess nojaktiga lösning på en gang det säkraste bevis på befälhafvarens duglighet, och ger med detsamma de lyckliga och glädjande resultater, som fåderneslandet al sina krigare fordrar: ordning och lugn i det inre, säkerhet för yttre anfall, och grundad visshet, att, om sådana skulle inträffa, de då också med framgång skola blifva afslagne. Intet al alla de förballanden, i hvilka befallande och lydande inom krigsstandet stå iill hvarandra, kan uti innerlighet jemföras med det, som bör äga rum mellan belalhasvaren för en squadron, batteri eller kompani och dennes underlydande manskap. Om denne belålhafvare är en man, som med sträng rättvisa förenar mildhet, utav efterlåtenhet; som, med nitiskt alfvar i tjensten söker, att utom densam— 2 — —