Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1845, sida 1

— — Jag har svurit, att icke göra nagot försök att återse hans dotter. i d— Ganska godt! Du måste, såsom adelsman, hålla ditt löfte. Du ser då, att allt är förloradt för mig. — Du har svurit, att du icke skall göra något försök all återse henne? voJa. — Men om det är hon, som söker upp dig? v— Hon ! v— Ja, hon! pHvar då 2 — Hvar du vill. Här till exempel! o— Ack! nej, icke här. — Nå väl! på dill slott Rosarno. v— Men jag är bunden här; jag kan icke lemna Neapel. 9—-— På åtta dagar. 9o— Nå! på åtta dagar? Ja, det är möjligt, jag skall väl hilta på någon förevänning att undslippa henne på åtta dagar. Jag vet icke om hvem han talade, ej heller hvad det var som höll honom i slafveri; men så sade han. — Jag vet det, jag, sade regentinnan. hvars kinder i detsamma ötverhöljdes med en förfärlig blekhet. Fortsätt, sortsätt. Du reser således, återtog Raymond, då du får bref från mig 7o— I samma ögonblick. v-— Det är godt. ybe begge bröderna gåfvo hvarandra ett handslag och skildes ål: grefve Antoniello stannade qvar i Neapel, och Raymond Bastarden reste till Kalabrien. En månad derefter, fick grefven ett bref från sin bror, och grefven är, den rättvisan måste man göra honom, en man som håller sitt löfte. Samma dag afreste han. Nu få vi se hvad som händt under tiden. Bler icke otålig, Eders Höghet. jag nalkas upplösningen. — Jag blir icke otålig. jag hör på, svarade regen