Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1845, sida 1

Ett godt Täåädsteclkem). Jemte sann audsfruktan bör befälet hos soldalen söka grundlägga och befästa redlighet och rättskaffenhet i hans vandel som enskilt menniska, alltid ihäzkommande, att krigaren bör utmärka sig genom laglydnad, ära och redlighet i handling och tänkesdltlt, samt a de tider af råhet längesedan äro försrunne, då bristen härpå ej så latt kunde upptäckas under det isolerade förhållande, som då ågde rum. Efter dessa i korthet framställda grunder för rekrytens bildande till god soldat, öfverga vi nu till dennes behandling under sin egeniliga tjensleutöfning. Ilärvid bör befälet i synnerhet förvissa sig om, att soldaten bade känner och förslar de för olika förhållanden utfärdade ordres och instruktioner, samt begagna alla möjliga tillfällen att förtydliga dem, förklara orsaken till och nödvändigheten af de särskilta föreskrifterna för tjenstgöringen, härunder alltid beslitande sig om tydlighet i framställning samt lugn och jemnbet i lynne. Vid förbrytelser mot gällande föreskrifter och sörhallningsreglor, bör alltid noga utredas orsaken, som vallat dem — om den varit origtig uppfattning, glömska eller uppsätlig assigt — innan straffet för den felande bestämmes, ty all på hwvarje förseelse, al större eller mindre vigt, ofta hos olika individer vallad af olika motiv, bestrallning ovilkorligen miste solja, är en asigt, som, ehuru radande hos mången befälbafvare, likväl genom sin ständiga tillämpning beröfvar denne förman en besälhalvares skönaste prerogativ: att med mildhet, men alfvar förmana den felande, derefter förlåta felet, eller uraktlåtenheten, samt först då, när en förnyad förseelse af samma slag visat, att den felande icke rätt värderat denna mildhet, skrida till användandet af bestraffningsrätten. Likasom de gamle exercismästarne Iran Fredriks skola trodde, att utan käppens medverkan icke nägon soldat kunde vinna sullkomlig färdighet i exercis, men byilket axiom blifvit kullkastadt af nyare tiders åsigter, grundade på erlarenhet och framgång; så är äfven vid slägtets sramatskridande bildning och den derigenom hos massan mera utvecklade hederskänslan, att hoppas, det denna ännu qvarstaende obeveklighet hos befälhafvare småningom skall upphora att tillämpa strafflagen vid alla förekommande fall, och att, der den är nödig och oundviklig att använda, äfvenledes kunna inskränka dess anlitande till ambitionsoch ej mera kroppsstraff. — ) Forts. o. slut fr. föreg. N:r.