lade. Gamla Rorrige har erhållit hvad det med rätta tillkom. Se! derföre öfverlemne ochså vi, den norrsha studerande ungdomen, oss så tillitssullt åt Eders Majestät. med våra bästa önskningar, våra gladaste förhoppningar. Flagsan viftar så lätt från våra sjell och utvecklar det fria folkets välkända färger. Vi vilje med ifver och glädje sträfva att utveckla höjden, djupet och renheten af Nordens i arf till oss gangna anda och framställa den i äkta nordisk vetenskaplighet. E. M:t, som sjelf känner vetenskapens värde och redan långe varit värt universitets gynnare och värt stånds välgörare, vill utan tvisvel kraftigt bistå oss i denna vår sträfvan. be frukter, som vår fit framalstrar, skola en gång uppsamlas för alt åter som ett nytt liss sädeskorn nedfalla i våra datar. Och folket skall — gifve Gud intill sista man — i fullt medvetande lefva för sitt stora kall och ila sin eviga sanning till mötes . . . . en belöning för vår konungs norrskt sinnade bjerta. Ja begge brödrasolken, allt mer och mer fostbroderderligt förenade, skola täfla i att för verlden uppenbara det högaNordens höga anda, och verlden skall prisa Nordens och Oscars namn. Eders Majestät kallades till ett heligt och upphojdt kall: att göra tvenne folk fullkomligare, lyckligare. När vi nu, med E. M.ts nädiga samtycke, tillsammans med våra bröder här utanföre, låta en enkel sång beteckna det glada hopp, som tonar i vårt inre, så stiger på sångens toner en bön till Gud i himmelen om all god gåsfva och all välsignelses rikedom öfver Eders Majestäter, vår älskade Droit, vår ädla Drottning och hela den kungliga åtten. ? II. M:t tillkännagaf sitt nådiga välbehag med detta bevis på de studerandes tillgigenhet, yttrade, att ban redan förut bade lärt hänna deras :mnn KS KK — Ar TT —— rr . UE——— — fosterländska sinnelag, hvilket ban väntade att de genom deras vetenskapliga studier än vidare skulle utveckla och befästa, samt ålade de deputerade, alt till sina bröder framföra försäkringen om hans kungliga ynnest och bevägenhet. Då depuiationen återkom till studentkorpsen afsjöngs en för tillfället författad sång, hvilken konungafamiljen från ett af palatsets börnrum ashörde. vid sångens slut begåfvo sig II. M. Konungen och de äldsta prinsarne ned på gatan, der Il. M. anyo tackade studentkorpsen för de känslor af kärlek och välvilja för honom och hans ätt, hvilka de ådagalagt, samt yttrade att hans bäda äldsta söner skulle komma att bevista söreläsningarne på universitet. Studentkorpsen uppstämde nu ett niosaldigt, af sansarer beledsagadt, allurrahlo för Konungen och Drottningen. Taget satte sig derefter i rörelse och då det passerade förbi de fönster, i hvilka de Kungliga stodo, svängdes sacklorna i vädret och förnyades hurraropen. Under alsjungandet af nationalsånger begaf sig låget derefter opp till torget, der det bildade en krets, i hvars midt de till ett bål uppstaplade facklorna brunno, och der åter åtskilliga fosterländska sånger afsjöngos. De flesta ef de i fackeltåget deltagande personerna hade fästat nationalkokarder på sina hattar. AÖAAARAAtiinnliiiiiiiltttttt a AE