Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1845, sida 1

L — ——— — — — ——— vexlingar. — Är menniskan sig sjell sullkomlighetens medelpunkt, hafva hennes strälfvanden och behosver endast assende på hennes eget Jag; då letver hon i vildhetens tillstånd, eller, om man så vill, i naturtillståndet, d. ä. bon lefver blott för sitt sjelf. Den husliga kretsen gilver hennes krafter en annan rigtning. Man och hustru hafva andra anspråk, hafva andra egenskaper nödvändiga för sin lycka, än den ensamma menniskan. x x Menniskans egenskaper sönderfalla i manliga och qvinliga. Inbegreppet af manliga egenskaperna och deras förmaga at skapa lycka, bestämma mannens, de qvinliga, qvinnans karaktär. — Dessa Mendelsohns, den store tänkarens ideer, öfver menniskorna och deras statsförfattningar, ställa Fr. Schlegels inledning till Historiens silososi i ett högst besynnerligt ljus, emedan denna inledning börjar med att beklaga menniskans syndafall, saledes med att jemra sig öfver tillkomsten af all historia, som ovilkorligen aldrig skulle hafva existerat, om menniskan i all evighet stannat i paradiset. Om (7) de Mendelsobnska tankarne hafva någon inneboende sanning, så följer omedelbart af dem, all den paradisiska stats-lycksaligheten, just tillfölje af sin oerbörda fullkomlighet, omöjligen kunde blifva af långt bestånd. Liksom om .e) det är sanut, alt elycksalighet bestär i jemnviglen mellan sträfva och erhålla, mellan förvärfva och njuta; så var syndafallet den största lycka, som kunde hända menniskoslägtet, emedan menpiskan i paradiset aldrig behosde forvärfva, utan endast njita, liksom den orientaliska despoten —; vi säga bara: om; IY skulle vi obetingadt erkänna de Mendelsohnska thesernas sanning, så vore vi obestridligen hemsallne under bestämmelserna i 4 kap. 4 2 Missgernings-Balken. RE ar Ar a RAKT RDI INR RS RITAS ET II EST FI —