bergen och kastade sina strålar öfver Sabras slätter, förrän den otålige Kaddour spände på sig sin dyrbare yatagan, försag sig med sin Mehokhla (langa gevär) och besteg sin Fridshäst. Han kom, för alt ett ögonblick tala med sin älskade, och sade henne, alt han hos hennes fader, den gamle Tobal, ville anhålla om deras skyndsamma förening; derpå försvann han i ett moln af damm. Den unga flickan, intagen af en lislig glädje, begynte att bereda ocousscoussom för högtiden. En stund före midnatt smög sig en af sveti och damm betäckt Kabyl in i det tält, Aniffa bebodde gemensamt med sin moder, och sade: — Tobals maka! jag har en vigtig hemlighet att anförtro dig; det finns väl icke något lyssnande öra här? — Tala, vi äro allena. — khalifah, din make, den vise Tobal, har blifvit tagen till fånga på slätterna vid Mascara, och på punkten alt blifva dödad, har han föredragit alt förbinda sig med fransmännens Sultan. Den andra delen af stammen, öfver hvilken Scheiken sjelf för befälet, har derefter behandlat honom såsom affälling och begifvit sig till Ahd-el-Kaders arme. Nu befaller mig Tobal att underrätta dig, att, om du icke vill blifva mördad, du såväl som din dotter måste fly vid nattens inbrott. Hästar stå i beredskap, och jag skall vänta dig en timma härefter under fikonträden vid Sidi Hussans kapell. Lef väl 15. Som han aflägsnade sig, örnam man en ryltare komma sprängande i sträckt galopp. Det var Kaddour, som sorgsen och bedröfvad vände tillbaka. — rörgälves, sade han till den darrande Aniffa, sökte jag din fader, jag kunde icke finna honom, bara Roumis icke hafva dödat honom-) Den unga Beduinskan stog ned ögonen och bemödade sig alt dvälva sin inre rörelse. — Hvem är den främling, som jag såg komma