KÄAKLEK OCH IIAMOD. vid fransyska expeditionen till Mascara 1835 hade Morsih-ben-Haddji, Sheik för stammen Bhorghia, begilvit sig till Åba-el-Kader. Tobal, hans Kalisah (löjtnant), en sextiårs gubbe, hvilken stod i elt stort rop för sin erfarenhet och sina kloka rådslag. beledsagade honom. Den förre hade en son, vid namn Kaddvur, åt hvilken han under sin sränvaro anförtrott uppsigten öfver stammens läger. Tobal var fader till en dotter, 16 år gammal, som var förlofvad med Kaddour. Under fädernas frånvaro besökte de trolofvade ofta hvarandra och blefvo tillsammans hela timmarne, i det de talade om sin framtida lycka. En dag, då de stodo under kaktusträdets skugga, sade Kaddour till den unga flickan: — Sköna Aniffa, dina ögon kasta blickar på mig, hvilka äro skönare, än Saharaöknens sol, din röst klingar kärligare, än källornas porlande vid middagsstunden, och din närvaro är mig angenämare, än en engels från himmeln. I den kärleksfeber, som förlär mig, skådar jag endast dig och är icke mäktig af andra tankar, än de, som till föremål hafva dina behag, jag sköter icke mer om kriget, icke eller omn jagten i öknen, min yaltagan skär icke mer af hufvuden på Roumis christna!. Skö10. Änilla, när skall du belöna så mycken kärck ? — O Kaddour, du mina drömmars engel, du min enda tanke, jag älskar dig, det vet du! men, Kaddour, jag får icke sofva under ditt tält och helt och hållet blifva din, förrän min fader kommit tillbaka; han skall endast vara borla i 8 dagar, och deraf äro de 5 redan förflutna. — Tiden är langs min gazell. — Trösta dig, Kaddour, du skall snart vara min bone Dock, jag hör min moder kalla mig — Lef Vval .5 9 . Den åttonde solen spirade knappt upp bakom