AAA —— POLITISKA AEEAsJHESMEEE. (efter Can:r ETLAR.) I. Man kunde uppfatta förhållandet mellan adelsarislokratien och dess antipod, borgaren, sålunda, att den adelige i våra dagar blott figurerar, då borgaren deremot fungerar. II. Man kunde äfven tilläfvevtyrs säga, att adelsaristokralien har med absolutismen det semensamt, alt tid och intelligens äro bådas hätskaste fiender. Begge bära de ullintetgörelsens mask i deras eget inre. III. Ådelsaristokratien är ett stånd, som icke har ngon egen sond och derföre soker att hjelpa sig fram med lan. Så t. ex. lönar den nästan all sin glans och silt anseende fran forntiden; sjelfva prepositionen von, byilken den begagnar till utmärkelsemedel, är ju helt simpelt — länad. IV. Ådelsståndet är ett ständ, som tidsandan gjort så andeligen omyndigt, att det beholver särskilta ewbeten för att skydda sig mot de patrångande näringsbekymren — embeten, som ett oskäligt djur hardt nåra skulle kunna besirida, i fall man bunde det ett adelsdiplom om halsen och, som i åtskilliga embetsverk sker, salle sakkunnige personer vid dess sida. — Ådelsståndet är ett stand, som med den ena handen räknar sina anor och med den andra uppsamlar de smulor, som falla sran borgarens bord, i händelse nemligen, att det sran Nadenes bord ingen ting skulle erhalla. (Fortsättes). iiinii — AA