Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1845, sida 3

pen vid detta, liksom vid så mänga föregaende tillfällen, visat, att det bebommer honom litet alt tolka arandlagens ord så, att de målte passa såsom medel för Herr Erkebiskopens ändamål, älven om ingen annan menniska skulle finna ett enda jota förnuft i Hans llögvördighets tolkning. Men förnuft, såsom ide eller form, allmänt gillande eller ogillande, medborgares aktning eller förakt, allt trampas i stoftet utan rinsasle betänkande, så snart det kunde i ringåste mån blifva fråga om, all en enda tum sänka den fana, hvars devis är: vallt för stillaståendets och obscurantismens äran, och hvilken Hr Erkebiskopen häller hogburen i spetsen för den phalang. som strider för folkets lördummande, för tillvaron af en okunnig påbel, på det nägot skäl, huru svagt som helst, måtte finnas att streta mot samhällsskickets utveekling i en liberal och tidsenlig andas Med få ord: lär Erhebiskopen har vid detta, som vid alla andra tillföllen, varit sig lik. Den 64 3 af Regeringsformen , hvarpå Hans UHÖgvordighet stödde sin propositionsvägran, lyder salunda: 4Såvål Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omsörmäldt är, (i de soregående 22) under, namn al estraordinarie utlagor eller beviliningar till Stalsverhet (med andra ord till: Regeringens förvaltande embetsverk) af kiksens Ständer anslås, vare under konungens disposition, att till de af Kiksens Ständer pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas 4 Det behöfves visserligen ingen långdragen deduktion, för att komma till det afvita i en dylik grundlagstolkning, då man erinrar sig, att rättigheten att sjelf beskatta sig blifvit svenska folket i vår prundlag tilllorsäkrad, liksom då man vet, att, om Hr Erkebiskopen bade rätt, skulle Rikets Stånder icke kunna i. ex. anslå medel alt direkt utgå från riksgäldskontoret till särskilta korporationer eller företag; icke heller skulle de utan Konungens sanktion kunna ansla en del af bevillningen, för att dermed löna riksväldskontorets tjenstemän. brincipen att vissa delar af beskattningen hunaa direkt utgå i orterna, innan de i statsverket ställas till kongl. Maj:ts disposition, har tvertom under 200 är i praxis blifvit tillämpad; ja till och med af de ordinarie stalsmedlena utsär, genom anordningar utom stat, en nästan lika stor del som den, byilken är stalld till Konungens disposition. — Men hvartill skulle det vål tjena att anföra slere bevis för den påfliga tolkningens oelterrättlighet — man skulle endast derigenom bevisa hvad som redan är allom bekant, nemligen att Herr Urkebiskopen är och förblilver — — — Erkebiskop C. F. al Wingård, i alla skiften densamma. Frågan om den lika arssrällen, som genom tre Stånds sammanstämmande beslut, enligt vär grundlags ordalydelse väl borde anses så pass alslutad, att ingenting mera återstode alt tillgöra före dess behandling i Konseljen, har likväl, genom bemodanden as vissa aristokratiens koryfeer, blifvit, besynnerligt nog, en gengångare inom de skoldbehängda Riddarhusväggarne. Man bar nemligen kommit till det djupsinniga beslulet att göra frågan till en privilegiisråga, och för detta lofvärda ändamåls vinnande framkom ir von llarismansdorfs i Bidd. och Ådelns plenum den 3:te dennes med ett förslag till en underdanig skrifvelse till kongl. Maj:t, rörande dessa ljusa funderingar. Imedlertid begärde friherre W. F. Tersmeden frågan på bordet, der den nn hvilar, tills Kongl. Maj:t hinner besordra den till dess rätta plats — under bord.t... skulle väl Ur Grefve Björnstjerna önska. AAA— GÖTHEBORG