Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1845, sida 2

de sold, dels för dem godtyckligt pålagda usfskylderdels för krånkandet af häfdåvunna rättigheter, isyn, nerhet för den hotelsen att beröfva dem skäggelslutligen äfven emedan de genom den stränga konskriptionen mistade sina söner, så att de icke rigtigt kunde sköta om sin jord. Redan 1771 hade bland dem ägt rum elt uppror, som det dock lyckades General Freyman att dämpa med kartescher. Härpå hade kosackernas förra författning blifvit upphäfven, och de ställdes för framtiden under kommendantens i Jaizk öfverbefäl. Två är senare, i midten af Augusti 1773, ställde sig Pugalschew, såsom Petter Hi, i spetsen för dem. Honom, som losvade frihet, emottog man i byarne med klockringning, bjöd honom bröd och salt och följde honom villigt till. bestormande af de små i landet befintliga träsästningarne. Kirgisernas Chan slot sig till honom, Baschirer och Tartarer vägrade all strida mol honom, och ståthållaren i Orenburg låt uppreparera de förfallna sästningsverken i sin resi ensstad. Redan hade Pugatschev öfver 9000 ryttare och 20 sältstycken: hvar han visade sig kastade folket sig på knä för honom, den förmente kejsaren, räckte honom korset att kyssa, och bar honom helgonbilder till mötes. Katharina förskräcktes öfver de liktidigt från Kasan, Simbirsk och Astrachan ingående rapporterna om det allt mer och mer kringsiggripande upproret; hon kunde icke tillsända stå hållarna de begärda sörstärkningarne, emedan härarne stodo i det misshandlade landet vid Weichsel och mot turkarne. . Med 25,000 man, till största delen illa beväpnade lifegna, som drefvos i striden af ett glödande begär efter hämnd på sina herrar, belägrade Pugatschew Orenburg. Dagligen låt han hålla gudstjenst i lägret, inöfvade silt folk. i bruket af vapen och satt till doms i en länstol, med en kosack med höglystad silfverbila på sidan om sig; hvem som närmade sig honom gjorde korstecknet och kyste den framräckta