Article Image
tvifvel något dyrare; men helåstade ej beltet tullverkets kassa med några pensionärer och hade den fördelen, att i fredstid inom arme och flotta bereda en tjenlig sysselsättning och en noggrann lokalkännedom af kuster och skärgårdar, hvilken vid krigstillfällen kunde vara ganska god att hafva. Det sednare alternativet, eller upprättandet af en egen kustbevakningskorps, är ock ganska enkelt att utföra, så vida man icke, såsom det fransyska talesättet lyder, Cpour plaisiro ville äflas att trassla in sakerna. Huru en sådan organisation möjligen skulle kunna esa rum, fördriste vi oss nu, att, i allersomdjupaste ödmjukhet, ådagalägga. Att börja med, anse vi allt, hvad som för närvarande, under namn af kustbevakning, finnes till lands eller sjös, så, som om det aldrig varit till, på det att terrängen måtte vara fri scån alla mojliga slags af en forntid oss i vägen lagda impedimenter. En dtill alla delar militäriskt organiserad korpso upprättas, under namn af Douanierkorpsen. En civil tjensteman kan icke egentligen vara chef för en militärtrupp och leda dess rörelser; soljakleligen kan ej heller Generaldirektören for tullverket direkte vara dess chef. Korpsen erhåller sördenskuli sin egen öfverbefälhalvare, som kallas Öfverste vid douanierkorpsen och inom densamma utöfvar enabanda makt och befattning, som en regementschef inom sill regemente. Öfversten är ledamot af Generaltullstyrelsen, liksom lotsdirektören är ledamot i förvallningen af sjöärenderna. Majorer behöfvas icke mer än 4; Kaptener 12; Löjlnanler 5; sergeanter och manskap i mån af posteringarnes antal. korpsens Ösverste intager i Ceneraltuhlstyrelsen sin plats såsom 5:dje deparlementsches. Bevakningsärenderna behofva ganska väl silt ezet departement; hvarken kanslichelen eller kameralcheten kunna med skäl förutsättas ega en tillräcklig kännedom af allt, hvad till en militäriskt organiserad kustbevakuing hörer. En sådan behöfver ganska val sin egen man, och det en man af yrket. Ilela horpsen indelas i 4 bataljoner, och dessa åler i 12 kompanier. Majorerne erhålla alltså bataljonschess-, och kaptenerne kompanichess-besattningar. De 5 löjtnanterne förrätta adjutanttjenst hos öfversten och bataljons-cheferne. Sergeanlerne bilda asdelningsbeläl. Äldste sergeanten vid hvarje kompani bar löjnantis namn och åaligganden san:t någon löneförhöjning. När omständigheterna så bjuda, förrättar han kompanichelens tjenst. Manskapet utgör patruller, posteringar och besättvingar på jagter och bitar. Douanierkorpsen lyder, liksom armåen ceh flottan, under krigsartiklarne och reglementerna. Vid handläggning af tulläreuder, beslag, förrättningar etc. bar hvar och en att ställa sig Kongl. Maj:ts nådiga tullförfattningar samt Generaltullstyrelsens förordningar till hörsam esterrättelse. På öppna kusten posteras hufvudsakligen fotfolk. I sbärgårdstrakter deremot böra posteringarne hulsvudsakligast utgöras af sjöfolk på vil bemannade mindre bitar, med en och annan inlanteripostering på stränderna och jagter ute i sjön. Befälet på öppen kust bar, utom sin lön, resepenningar till ett visst belopp, och underbefälet hästpassevolans. Befälet i de trakter, der sjöstyrkan är den hufvudsahligaste, seglar med Kronans jagter och har till följe deraf något lägre reseanslag. Ålla öfriga farkoster böra underhållas medelst passevolans. Vid hvarje kompagnibesälhafvares station böra finnas 2 beridna douanierer, hvilka förrätta ordonnanstjenst, ösverbringa ordres, användas vid långväga patrulleringar o. s. v. Belälet utnämnes af Kongl. Maj:t på Generaltullstyrelsens förslag och avancerar på samma sätt som vid regementerne. Underbesälet konstitueras af Generaltullstyrelsen. Manskapet antages af kompanicheferne och erhåller af korpsens högste befälbafvare antagningsbevis, utan annan lösen, än hvad sjelfva kartan kostar. Befälet har lika beslagsrättighet med tullkammareföreståndare; underbesalet med lägre öfverbetjente, och manskapet med underbetjente. — Douanierkorpsens högste befälhafvare erhåller departementschefs lön och respenningar efter resereglementet Rajalionseheserne erhålla en årlig lön af LSE Rv al til ga vil ka

7 februari 1845, sida 3

Thumbnail