våldsamma sörsoko, mot en hustbelolkning, sådan som den i Gotheborgs skårgärd, hvilken i mod, sjövana, ihärdighet och förslagenhet nästan kan mäta sig med det 46:de ärbundradets flibuslierer .... Hela kustbevakningen till lands står under krigslagarne. IUvarföre icke äfven hela den till sjös? Männe esträng ordning och lydnado m. m. äro mindre behöslige till sjos, än till lands; mindre behösflige i den vestra skärgården, än i den sydöstra? Vi skulle tro dem vara lika al beliosvet påkallade på så väl det ena stället, som på det andra stället. Att, som nu, sammanblanda det civila och militära, ställa en del af kustbevakningen på militärisk fot, bätar hvarken tullverket eller staten. Med ett dylikt hermafrodit-system han, i vår tanka, ingenting helt uträttas. En del jagtoch hustuppsyningsmän hyra nu sina besättningar för vissa längre eller kortare tider, och hafva följaktligen under sitt befäl än den ena, än den andra personalen. Manne vederbörande på fullt allvar kunna tro, alt en sådan, lejd person, hyilken ofta är kamrat, slägting eller vån med ortens smuglare, och som icke har någon rättighet, att genom egna beslager förskalfa sig några fördelar, skall med mod och ilver vilja uppfylla sina tjenstealigganden; blottställa sig och de sina för hat, förföljelser och misshandlingar; verka för en sak, i hvilken han iche har något interesse; sälla sitt lif och sin välfärd på spel för båtchesens vinning, för en persons fördelar, hvilken ban kan lemna, eller af hvilken han kan aflägsnas, när endera af kontrahenterne så belaga! Bör man icke långt snarare hunna vara öfvertygad ow, att en sadan person, som den ifragavarande, är för klok att blottställa sig för den såkra händelsen, ati, efier upphörd lega i Tullverkets tjenst och äterkomst till vanliga yrken, bli mött med ofvervaäld och hat för de tjenster, han under sin legotid möjligtvis kunnat gora staten, äfvensom för äfventyret, alt, under besagde legotid, vid möjligt sammanträlsande med ett band vilda och rusiga smugare, råka ut för deras nåsvar och tillhyggen? kan väl en jagteller kustuppsyningsman, som har ett sådant manskap ombord å sin farkost, vid nagot sig yppande tillfälle väga att med tilllörsigt träda en skara lagbrytare under ögonen? — Nej; visserligen icke. Man kan tillochmed knapt förtänka honom, om han söker undvika alla dylika konfrontationer. — Kan ban af ett så beskaffadt manskap vänta sig säkra underrättelser och upplysningar? Nej. — Kan han lita på, at ej hans planer. förehafvanden och palrulleringar förradas för smyghandlarne? — Nej; ingalundaSådant har skett och sker ännu ärligen. bet är ebegripligt, hvarsore manskapet til sjös skall vara annorlunda organiseradt, mindre berättigadt och sämre lottadt, än det till lands. Icke kan tjensten på sjön sågas medföra någon degradation; men väl atsoljes denna tjenst af manga större faror och svårigheter, än den till lands, och behof af beslagsberättigade personer inträffar kanske vida oftare der, än på de flesta landsträckor. bet vissa är, att det allt mer stigande, våldsamma och osorvågna sinnelaget i vissa skärgardstrakter har sitt ursprung i oboarnes missaktning, för alt ej säga förakt, för den illa organiserade kustbevakningen till sjös, hvars lyten och svagheter de alltför väl förstå upptäcka och begagna. Kongl. brefven af 1855 och 4837 ställa den