————————— ——— sade honom, alt hans halfbroder förlorat forståndet, att det var besvar nog att Passa på Istewan utan alt han ville hafva något påhäng al modrens andra barn samt att Lazko skulle skafla sig en plats, hvarest han kunde förtjena sitt brod. Den girige mannen fruktade att Istewan i ett ljusare ögonblick skule fatta tycke för sin halfbroder, kanske återfå sitt förstånd och göra Lazko till sin arfving. hvarigenom farbrodern skulle förlora den präktiga garden, som han redan Jänge ansett för sin egen och derföre hållit i godt stånd. Den stackars Lazko, som ingen i Debrusin kände, gick från hus till hus utan att få tjenst. Slutligen hirde Hona salas om honom och tyckte sig äga liksom en pligt att göra godt mot den stackars Lazko, för att afbörda något af den skuld hon hade till brodrens olvcka. Hon öfvertalade sin man all laga Lazko i sin tjenst och denne uppförde sig så väl, alt då han vuxit upp öfverlemnade den rika såpsjudaren honom att bestyra om hela sin gård. Jonas var sträng och uppbrusande samt missnandlade understundom både hustru, barn och tjenstefolk, men ingen förstod sig så väl på honom som Lazko. Han var så duglig, arbetsam och flitig, att hans herre alllid var nöjd med honom; när Jonas var häftig och ovänlig, då var han mild och foglig, men tålte hvarken orätt eller förolämpningar, också vågade hans herre icke bevisa hönom något sådant. Då några år derefter såpsjudarens dotter, den vackra Erzy, vuxil upp, fattade hon ocb den hurtige Lazko tycke för hvarandra. Fadren märkte det snart och oaktadt han tyckte om Lazko och ogerna ville mista en sa pålitlig tjenare, ville han likvisst ännu mindre gilva sin dotter åt en så satlig pojke. sedan han en tid bortåt besinnat sig på hvad han skulie göra, beslöt han alt gifta bort henne med en gammal rik gubbe, som bodde i staden och som friat till henne en gang förr. (Fortsältes.)