Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1845, sida 1

antingen alls icke eller också alldeles orikligt, stundom bittert och bitande. Det var alldeles som om han glömt hvad som händt honom och aldrig nämnde han Honas namn. Men förtörnade man honom eller påminte han sig plötsligen at han blifvit sviken al den han älskat, då hände det ofta, att han fick ett anfall af den vildaste galenskap och var han då nästan omöjlig alt styra. Förmyndaren, som tagit honom i sin vård, sökte då att åter fa inspärra honom tills han blef lugnad. Men lyckades det honom att komma bort från gården, då sprang han på gator och vägar, ropade och skrek samt hånade, dem han icke tälte, och slogs med gatpojkar och pöbeln; men som han var mycket stark, så var det icke rådligt att komma honom för nära, isynnerhet då han fålt tag i något, som han kunde nyttja såsom vapen. Hona var i synnerhet rädd för honom då han ibland kom springande till den gård hon bebodde. Hon skyndade sig då alt så fort som möjligt läsa porten och dölja sig, ehuru hennes man hade en tjenare, som bättre än någon annan förstod alt styra den våldsamma IStewan — hans egen halfbroder Lazko. Deras moder bade blifvit olycklig i sitt andra äktenskap; hennes man blef fattig och begynte till slutet alt dricka. Etter några års förlopp dog han efter att hafva varit nödgad sälja sin gård och flytta till en liten egendom på landet, ett par dagsresor från Debrusin, samt lemnade endast skulder efter sig. Enkan måste sälja det lilla hon egde, men till slut såg hon ingen annan utväg, än alt fara till Istewan, som hon hört hade återvändt till sin faders hus i Debrusin, och ville bedja honom taga mot sig och hans halfbroder. Men hon var försvagad af sorger och bekymmer och då hon begaf sig på väg med sin halfvuxna son, insjuknade hon och dog under resan. Lazko kom då ensam och fattig till den gård hans moder bebolt i välstånd. Men han fick icke en gång komma genom dörren, ty förmyndaren