17F84L7 (: OSA Deslyså oINdlllad IITOLIUCT, allvarliga ansträngningar. Det langa, khulna vinlermörkret vänder helraklet Isen inåt, lankarne ransaka sina egna djup, mennishan går in uti sig sjelf och spörjer, hvad krast hon har att verka, när dagen en gäng gryr, när landlingens tid är inne. Den, som är lycklig nog att erhålla ett tillfredsställande svar på denna fråga, stiger frimodiet fram och helsar nyärets sol med löften om kommande värs. Vi, M. II., hafve älven vara löften. Ty, är denna dag en lostenas dag, så är också vår ålder en lostenas ålder. En hvar af oss har säkert sina enskilda löften, af hvilka måhända de heligaste gömmas i hans hjertas innersta; men vi halve äfven ett semensamt, och det vilje vi öppet utropa. vi lofve hvarandra och vara bröder vid Nordens öfriga Universiteter, att trofast halla samman i sträfvandet och striden för sanningen, friheten och ljuset. Vi lofve dem, att icke sortröttas i värt arbete for det mål, som nu lilvar allas våra hbjertan: de Nordiska brödrafolkens andliga enbet. — lelve Fäderneslandet! Lesve våra Stamförvandter i vester och Soder! Tesve Nordens Universiteter! lesve våra gemensamma Minnen och Förhoppningar ly Derelter följde skålar för Universiteterva i chrisliania, hopenhamn, Lund och Helsingfors, ätföljda, enligt oslig sed; af sånger och hurrarop; oeh en närvarande Norrman, Kand. Jur. Birch, visade oss Svenskar den uppmärksamheten, alt, ull svar på den förstnämnda af dessa skålar, för redla en lör Upsala Universitetet. hand. Säve föreslog särskildt en skål för Skandinavien, beledsagad af ett snillrikt poöm. Rörande festligheten i Lund meddelar Lunds Weckoblad följande: Sasom bekant ingick i slutet af förlidne år inbjudning från Norrska Stunentssamsundet i Christiania till de öfriga Nordiska Student-korporationerna, att samtidigt amotas i tanken och sira en sällskapshögtid till sådrens minne, såsom nordens söner, och en brodersfest, såsom studenter. fd Dertill föreslogs den sista dagen i julen, når ljuset ånyo vänder tillbaka till norden, och på en tid, då man efter gammal plägsed samlar sig med sina närmaste. Eu Visallande svar på denna inbjudning algick sran Akademiska Foreningen härstädes. knuru de vid denna tid i staden närvarande studenters antal knappast uppgår till hundratalet, så ästadkoms dock sistlidne Mandags afton en gansha vacker julfestivitet med äkta nordisk prägel. Man sammanträdde i föreningens societetsrum, der en sexa var arrangerad, hvarvid, på nordmannavis, hvarken selades julölet eller gallen Sehrimner, denna sednare ironande i Lebensgroösse midt på bordet, sirad med blommor och hallande ett äpple i munnen. Sedan denne måltidens bjelte blifvit vederbörligen nedlagda. begal man sig under säng och i stätligt fackeltåg till det Lundensiska Thrudvang, Thors sal hvars sond pryddes af de studerande nationernas lanor. Ilär räckte man i andanom banden åt bröderna från Odinslund, Freyas altare och Baldershage, losvande lostbrodralag i hampen för sanningen och norden. Bragebägaren tömdes for forntidens minnen, och lostets bägare sor framtidens bopp: åtshillige af de gamla skaldeqvädena föredrogos, och dryckeshornen, syllda med mjöd, tömdes for fäderneslandets och våra brodralolks ära och lycka.? Åtskilliga talare uppträdde och utförde i varma, mer ändels både val tänkta och väl sagda, ordalag dessa themala. Det hvilade verkligen ösver laget en viss Valhalla-anda; man kände sig mäktigare omslingad af det skandinaviska blodsbandet, och lillisåre genomträngd af kärleken till det gemensamma Norden. Akademiens Rector Magnificus hedrade högtiden med sin närvaro och flera andra akademiska lärare hade infunnit sig. Åiskilliga af sällskapets medlemmar okade aftonens nöje med sina mimiska och deklamatoriska talanger, och man skiljdes ej åt förr än midnatt var förbi. ——— — c—c AAA TNNANSKETA ILETTERATER. suf — nach Norden! Sieben Gesimne an