ÅDHHUULS (10 vyYdped vlak, lIYJULIICOG VÅTG IOTIOMCT helsade sina talare, imedlerlid arbetades flitigt derpå, att något liknande iche heller alldeles skulle fela. Till sist började en Norrman och en Dansk att täfla om, hvem som skulle bäst kunna atergifva den Svenske skalden Bellmans herrliga sånser, och med denna improviserade tillökning i dagens glädje slutades denna högtid, hvilken haft så många deltagare, som högtidssalen hunde rymma, och hvarifrån öndå många måste uteblifva af brist på utrymme. Den Norska berättelsen om festen slutar med följande ord: å4vid framkallandet af forntidens och så minga stora förfädernas minnen; af lanken på det betydelsefulla i nordens sramtid, och det ansvarsfulla i det kall, hsartill vi vilja amända våra unga krafter, slamdes visserligen var själ till allvar, och ssiamkallades i mänget bröst aningsdigra tankoar; men medvelandet om vär redliga vilja, om broders trofasta vänskap, och tilliten till den af nordens solk ärsda andan, som allt mer och mer kraftigt uppenbarar sig omhring oss, intogos vi alla af glada sforhoppningar, hvilka vi önska se snart fullbordade. a Om festen i Upsala berättar ebagligt Allehanda, att till lolje al den uppmaning, som Studentiöreningen i Christiania latit utgå till den Skandinaviska Nordens tre öfriga Universiteter, hade Studenterna i Upsala på Tjugondedagen samlat sig, för alt, samtidigt med sina bröder i Christiania, kepenhamn och Lund, dricka en skål för det gemensamma Norden. Den såderneårsda, men länge sorgålna, plågseden att fira denna dag bade för några år sedan blifvit uppsik:ad af de Norrska Studenterna. För oss UppSvear innebar detta förslag något nytt. vi vilje dock icke tillskrifva denna omständighet allena det interesse, hvarmed förslaget bär omfattades. Hel är sannoliht, att mängden af dem, som deltogo i denna VUögtid, äfven gjort sig reda för dess betydelse. Hela den Skandinaviska ungdomen firar en gemensam fest, hvarvid de amötas i tankarnes och dricka bvarandra till på de gemensamma minuenas helgd och de gemensamma förhoppningarnes framgång! Detta är en vacker tanke, heldst om omständigheterna göra det omöjligt att mötas annorledes än i tankarne. Och dryckeslagets gemensamhet är ju alltid ett föreningsband, älven för dem, som på goda srunder anse sig böra undandandraga sig bemodandet att knyta andra och varaktigare. berierna oaktadt, var likväl den festliga tillställningen talrikare, än man skulle hafva väntat, neml. af omkring 200 Studenter. Forsta skålen, föreslagen al Ordf. Kurator, DOcenten Malmström, var af följande lydelse: aQM. II. Det har på sednare tiden blifvit mera vanligt, än förr, att Upsala Studenter uppträda såsom en korps, såsom en enhet, i stället för att de tordom kände sig hufvudsakligen fästade vid smärre kretsar, omslutna af de tillfälliga landsmanskapernas band. Detta nu inträdda förhållande antyder ett vaknande medvetande, eller ätminstone en gryende aning om tillvaron af inleressen, som äro gemensamma för alla. Det gilves ett interesse, som mäste vara gemensamt sor alla Studenter, det är Vetenskapen; det gifves ell annat interesse, som miste vara gemensamt för alla Svenskar, det är: Fadlerneslamdet. Båda dessa lata förena sig till ett stort och heligt interesse, och det är det, som i våra dagar mer och mer gör sig gällande hos häderneslandets bildade ungdom, det är: den sosterlandska Vetenskapen, den sosterlandsha Odlingen. benna odling eger sina anor, sina traditioner; men den cger äfven sin framtid, sina förhoppningar. ben vill i sin utveckling icke sla isolerad och kan det icke heller; den soker att anknyta sig till beslägt de slammars, dertill berättigad genom håälderna, hvilka utvisa, att den gemensamhet, som estersokes, egentligen är urprunglig. bet är, M. lI., med detta mäl för ögonen, som de Nordiska folken numera sluta sig tillsammans, för alt med samma andeliga band förena sina sträfvanden. sina 6GGen fu sv 1