Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1845, sida 1

er a es Viord och Freyer för ett godt år. Derester ömdes Bragebägaren och afsjöngs soljande ersar: (Hörer da hötve IIbilaglte Furtllre Sönnernes Lösle, Siner I det Troe vil vi kjmpe Alle for Norden, Troe for dets Frihed, Ere og Held: Freidigt, nadr Skögul Svinger i Skyen Skjoldet, som vinker Scier og Död, Ville vi bryde Bane for Eders Arvede Tleder, Falde med Fryd: oå Bragebägaren ejorde sin rund, hördes slere, som gjorde lösten, hvilka dels gingo ut på, att man skulle utbilda sig till ett klart medvetande om nordens anda, dels derpå, att man ville på ett eller annat sätt verka för nordens heder och lycka. Sednare egnades bägare ät Nornorna, och vid den för Urd kommo de församlade med tacksamhet i häg nordens store män, såsom konungarne från Hakon Adelstein till den nyligen aflidne Carl Johan; Sjönjellar, såsom Tordens!. jold; Sagofortäljare, såsom Snorre och ålven andte store män, såsom Thorqny Lagman. Vid skålarne för Verdandi och Skuld vände sig tanken till nutidens stora andar och sträfvanden, tll dess önskningar och förboppningar för framtiden, och de sorsamlade tröttnade icke att uppräkna sådana vär tids män, hvars strälvan är fortjent af tacksamhet, och hvars förmåga och rättskaffenshet äro en borgen för framtida hopp. Framtidens Norna ledde den inre blicken ovilkorligen hån Ulll nordens enhel, och ju mera i forntidens kämpagestalt Svensk, Dansk och Norrman sammansmålte till ett, desto mera måste också dessa tre solk i framtidsbilden smälta samman till gemensamhet i strälvanden, önskningar och hopp: Stora faror och bedrifter svälvade förbi de sorsamlades själ, och återkallade i minnet Valas spadom. kn talare framstod och talte på sädrens tungomäl, samt uppfordrade med Bjarkamals ord till vaksamhet, mandom och enighet. Allvarligt och högtidligt klingade dessa ord asåsom en röst ur erasven e, hvilken ropade åavaher upp, icke väcker jag edra diycheslag eller qvinnoglam, utan GH strid och Hildur hin bärdas lekar. Med lillig rörelse sjöng ochså sörsamlingen: (— Dog skal de Sleegter unge ci enes blot i Teyn og Tunge, ei blot ect Drapa Junge, men og ect Drapa vorde verd. Storme de vilde Jeeler, og true Fjelde, true Sletter, Hröderne er sorjeller, hvorledes Foedre förte Sveerd. JIcimskringlas Gjerd skal stolt og lydt gjenrunge den haarde Feerd ; Blodströmme, som den sprunge, skal blandes for cen And, eel Ferd!A Slutligen fördes de närvarandes tankar på de Svenska och Danska bröderna, som i samma stund samlat sig i samma ändamål. kn sång afsjongs om de gemensamnia stamfädren, om de tre nationernas gemensarmmma anna norden, och det gemensamma spraket: äösilkeblådt, vor kjuere Broder! men og haardt som slaala samt om bprödraforbundet och enig sträfvan till ett mål. Manga andra sånger blefvo afsjungna och flere af de tillstädesvarande voro klädde i nationaldrägter, hvilket icke förorsakade liten glädje. Visserligen voro de församlade ej klädda i brynjor och beväpnade med sköldar, hvarsöre väl