————————— ——— — — ning. Den andra ändan var genom ett förhänge afdelad i tvenne små atdelningar, af hvilka hvar och en innehöll en säng. I den ena af dessa sängar låg ett fruntimmer, Som syntes vara sjukt; jemte henne satt vid sängen en qvinlig gestalt af ungefär 20 års ålder. Denna senare, en qvinna af stor skönhet och ett förnämt sätt alt vara, var inbegripen i elt djupt samtal med den andra. ingendera at dessa damer kastade ens en enda nyfiken blick på Anna, churuväl de på förhand måst blifvit underrättade om hennes ankomst, ly vid hennes åsyn visade de alls icke några tecken till öfverraskning eller förvåning. Anna tick af den ene af sina ledsagare tillsägelse alt taga plats på en trädbänk framför brasan. De hade nu aslagt sina vanställande förklädningan och visade sig vara två unga män, hvars skick och hållning antydde män af stånd. Den älste kunde på sin höjd vara 30 år. Hvad som isynnerhet förctöll Anna besynnerligt, var det askgråa i deras hy, något som hon älven bemärkte hos de begge fruntimren. Anna kände en liflig åtrå alt upptäcka hvad de sällsamma varelserna egentlige n kunde vara för några och hvarför de lefde så: der lefvande begraftne; men deras inbördes samtal fördes alltid, sa vida de icke rörde alldeles likgiltiga saker, i en så låg ton, att hon icke var i stånd alt utlura ens den alldraminsta omständighet, som kunde leda till någon upptäckt. Den Sjuka höll sig fortfarande vid sängen. Deras måltider blefvo allt tlarfligare, och det såg ut som om förråderna voro på upphällningen, ty med hvarje dag inknappades det mera på portionerna. Ingen af de 4inlät sig någonsin i samtal med Anna utan öfver vanliga ämnen, dock behandlades hon af alla med höslighet; och erhöll äfven, i början gemensamt med dem, sin andel af allt som förekom på bordet. Men om några dagar voro de begge fruntimren de ende, som erhöllo vin och kaffe. Männerna började